– Skolan blir inte sämre av att man
använder mer verklighet i den menar
guldäpplepristagaren och läraren i svenska
och engelska, Jonas Lindahl. På F-9
skolan i Norrtälje Freinetskolan Hugin,
inspireras man av just Freinet – som på
sin tid ansåg att tryckpressar och grammofonspelare
hade en plats i skolan –
när man nyfiket provar nya vägar.
När Jonas började som lärare 2004
upptäckte han att det fanns ganska
lite av den nya verkligheten, datorer,
i skolan.
– På min fritidsgård, när jag var
ung på 90-talet, fanns det mesta men
i skolan, när jag började där, var det
på gränsen att det gick att skriva ut ett
papper, beskriver Jonas Lindahl.
Han saknade också under sin universitetsutbildning
all form av genomgång
om hur man kunde använda den
nya tekniken.
– Jag är en skapande människa
och tyckte att skolan saknade allt som
var roligt, som gör att delarna hänger
ihop, framhåller han.
En annan spaning han gjorde var
att de elever som gjorde roliga saker,
med film och bilder, var de som hade
datorer hemma.
– Jag tyckte det var mer kreativt
när jag gick på högstadiet själv, säger
han.
Film och flow
Starten på hans egen utskolning från
tråkigheten, skedde genom olika
filmprojekt som Film Stockholm och
Kulturskolan i Stockholm bjöd in att
delta i. Ett projekt, initierat av Forum
för Levande historia och hette ”Vadå
tolerans?” Det var också olika samarbeten
med UR.
– Eleverna började arbeta på ett
helt annat sätt, berättar Jonas Lindahl.
En påtaglig förändring var att eleverna
upphörde att fråga när lektionerna
var slut för att istället sitta kvar och
arbeta. Även elever med diagnoser
fungerade.
– När innehållet blev intressant
och skulle presenteras i en film, så
blev det också intressant att läsa och
skriva, berättar han.
Det blev ett helt annat flow i lärandet.
Utskolningen innebar också ett
skifte från en hårt arbetande lärare till
hårt arbetande elever.
– Vinsten blev att vi kom bort från
skolan, mötte andra och fick bli duktiga,
menar Jonas Lindahl.
Fråga eleverna!
Nuvarande läroplan betonar ”entreprenörskap”
och att eleverna görs
medvetna om vad de ska lära sig
uppmuntrar till mer kreativa grepp i
skolan.
Hur kom spelen in?
– Det kom ur mitt intresse för spel
och att jag sa ja i ett sammanhang.
Men det är egentligen inte spelet, i
Jonas Lindahls fall har det blivit liktydigt
med Minecraft – vilket inte är det
enda spelet han och hans elever använt.
Det viktiga är den kreativa processen,
att använda sig av brainstorming,
idégenerering och öppna för
fler kreativa redovisningsmöjligheter.
Gärna i ett verkligt sammanhang.
– Det var en elev som visade mig
Minecraft och föreslog att vi kunde
använda det, berättar Jonas Lindahl,
som då inte såg några möjligheter i
upplägget utan sa nej.
Vid ett nytt arbetsområde om
Stockholms historia då man brainstormade
om hur man skulle lägga
upp arbetet kom på nytt uppslaget om
att göra det helt och hållet i Minecraft.
– Då lyssnade jag på dem och lät
dem beskriva hur det skulle kunna gå
till, säger han.
Eleverna berättade att det gick att
få fram hur Stockholm såg ut från
början och vissa byggnader kunde
man jobba fram i 3D så att man fick
upplevelsen av att gå in i dem.
– Jag sa ja och det blev dessutom
ett samarbete med matte- och NOämnena,
framhåller Jonas Lindahl
och tillägger, eleverna hade rätt.
Med jämna mellanrum samarbetar
man nu ämnesövergripande på skolan
och om guldäpplefinalplatsen ger
honom en plattform för att inspirera
andra så vore det fantastiskt.
– Det här med att ta med den
mediala och digitala verkligheten in i
skolan har tagit lite väl lång tid menar
Jonas Lindahl. Men han ser också en
tankevända närma sig.
Tankevända
När lärare börjar göra det de självklart
gör på fritiden, spelar spel med
barn och barnbarn, tar bilder och
redigerar film, tar med sitt digitala
beteende in i skolan, då kan det börja
hände något!
– Även lärarrollen förändras, hoppas
jag, och utvecklas mer mot att
vara projektledare, säger Jonas Lindahl
och fortsätter. Barnen ska ha rätt
till riktigt bra grejer och många vuxna
kring sitt lärande!
Att lärare har ett forum där de
kan dela med sig till varandra av sina
erfarenheter så att skolan utvecklar sig
själv, är också något han hoppas ska
bli en självklar del av lärarvardagen.
– Det handlar också om att utmana
eleverna till att ta ställning,
om demokratisering, delaktighet och
maktförskjutning, helt enkelt, menar
Jonas Lindahl.
I ett vanligt klassrum kanske en
elev inte vågar uttrycka sin åsikt, men
i ett spel, där de får använda en form
de själva behärskar så blir det på ett
annat sätt.
– Alla verktyg som bidrar till att
man kan ta ställning och får vidgade
perspektiv är användbara, menar Jonas
Lindahl.
Numera säger han sällan nej direkt
när elever kommer med idéer. Istället
lyssnar han in.
– Unga besitter en enorm kompetens
som vi måste lära oss att ta
tillvara, betonar Jonas Lindahl.