Samtalet i nuet –
i det flerstämmiga klassrummet –
med mobiler och responsverktyg
Vad kan tiden i klassrummet tillsammans
med eleverna användas till när
föreläsningen har spelats in och eleverna
har sett och hört den när de kliver
in genom dörren? Det håller Katarina
Lycken Rüter, förstelärare i svenska på
Östra Real i Stockholm på att utforska.
Och i det utforskandet ingår frågor
kring hur de digitala verktygen, i
form av mobiltelefoner, datorer och
webbtjänster kan bidra till att alla i
klassrummet, i stunden får en möjlighet
att synas och göra sin röst hörd. Det
flerstämmiga klassrummet har fått en
renässans. Samtalet har hamnat i fokus.
Östra Real är en skola som många
andra där datortillgången inte är
alltför god, i Stockholm finns nu ett
beslut om att alla gymnasieelever ska
få en egen bärbar dator. Men där är
man inte än. Det släpas datorvagnar
och svärs över trasiga datorer varje
dag. Men de flesta elever har mobiltelefoner
– och de kan användas varje
lektion. Till exempel för att delta i
klassrumssamtalet.
Samtal i nuet
– Det vi gör i klassrummet är numera
mycket mer här och nu. Vi är i
samtalet. Vi är muntliga tillsammans.
Vi läser, analyserar, utmanar. Alla kan
göra sin stämma hörd – på varje lektion.
De blir synliga, säger Katarina
Lycken Rüter.
Katarina Lycken Rüter arbetar
numera ofta med webbaserade
responsverktyg i klassrummet. Hon
formulerar en fråga, eleverna loggar
in med mobil eller dator, deras svar
och synpunkter kan ses av alla i klassrummet
på den interaktiva tavlan
och – plötsligt – blir mångas åsikter
synliga. Det märks att alla inte tycker
och tänker lika. Och alla kan göra sin
stämma hörd.
Kollektiv förståelse
– Det blir mycket effektivare, vi får
mer gjort, menar Rebecka Mannila,
elev i N12e och en av Katarinas elever.
– Man kan lära av varandra och
varandras åsikter. De blir mer spännande
och intressant, och då lär jag
mig mer, säger klasskamraten Adeline
Rabenius.
– Vi kan utveckla en tanke tillsammans,
det blir mycket större. Jag
brukar komma på att jag är väldigt
inskränkt ibland efter lektionerna.
Om man jobbar mer individuellt så
får man en egen idé och håller fast vid
den, säger Aron Fogelström.
Alla tre är också eniga om att de
lär sig mer och framförallt förstår mer
när de får tillgång till hela klassens
samlade tankar under Katarinas ledning,
än de gör med ett mer traditionellt
arbetssätt.
– Man behöver inte ha en helt
färdig tanke när man går till lektionen,
påpekar Aron. Det räcker med
en början och sedan kan den växa ut
tillsammans med klassen.
Nya lärarkompetenser
Det är inte bara eleverna som håller
på och vänjer sig vid ett nytt sätt att
arbeta. Även för Katarina är det nytt
och under utveckling. Hon får syn på
nya sidor hos sina elever, hon får syn
på de flesta elevers tankar – varje lektion,
och hon får syn på vad de förstår
och vad de inte förstår på ett helt annat
sätt.
– Jag får mycket snabbare respons.
Många får komma till tals, bli synliga.
Det händer nya saker i klassrummet
hela tiden som jag måste förhålla mig
till. Hur använder jag och eleverna
tillsammans det som kommer upp
på lektionerna. Jag kan lyfta samtalet
till en helt ny nivå, men jag måste
också dra slutsatser baserat på vad
som kommer upp på ett annat sätt än
tidigare. I nuet.
Det är inte enbart diskussioner
på Katarinas lektioner, mycket av
de eleverna tidigare gjorde utanför
klassrumstid, gör de nu i klassrummet,
med klasskamrater och lärare.
De skriver, producerar, analyserar,
samlas kring projekt och gör arbetet
där de har tillgång till sin lärare. Det
ger nya infallsvinklar för alla. Och det
är inte enbart sina åsikter eleverna
måste träna sig i att formulera utan i
lika hög utsträckning sina frågor, sitt
behov av hjälp i olika situationer.
Att direkt se vad eleverna förstår
och inte förstår innebär också att
Katarina ständigt måste ompröva sin
egen planering.
– Jag håller på och lär mig, nu har
jag jobbat så här i snart ett år, men det
är ett ständigt lärande. Det handlar
om att bli skickligare i sin pedagogiska
metod. Jag är mer processledare
i klassrummet numera.
Och de digitala verktygen spelar
roll.
– Visst går det att göra en del av
detta även analogt, men det skulle vara
mycket jobbigare. Jag menar att det
här är ett område där IT leder till ökad
kvalitet i undervisningen och lärande.
IT förändrar möjligheterna och vi kan
göra ett kvalitativt bättre jobb.
Kollegorna gör skillnad
Att de skulle krävas någon särskild
typ av lärare för att jobba på detta sätt,
tror inte Katarina.
– Jag har tur som både älskar att
föreläsa, men också att leda processer
– men det är två helt olika jobb. Men
det som förenar de flesta lärare är att
de är engagerade, har fruktansvärt
stora ämneskunskaper, brinner för
sitt ämne och är kreativa. Man måste
kunna mycket om sitt ämne, annars
kan man inte leda en 32-hövdad skara
där allas tankar och åsikter är synliga
på en digital vägg. Det kräver mycket,
men det är kul.
Men ensam är sällan stark och där
är Katarina tydlig, man måste kunna
hjälpas åt, kunna få misslyckas och
komma igen. Och stödet kan man
hämta på många håll, i arbetslaget, i
kollegiet på skolan och i det utvidgade
kollegiet i de sociala medierna. Alltid
är det någon som har testat tidigare.
Men det gäller precis som för eleverna
att ge sig ut och lyssna på andra,
tordas fråga, synas och ge sig in i
diskussionen.