–Lärarpriset Guldäpplet är jättebra.
Men vad vill egentligen Stiftelsen DIU,
varför gör ni exempelvis resor till BETT
och OECD? Vi får frågan ganska ofta.
Här ger Peter Becker, ordförande i Stiftelsen
ett svar och ett perspektiv.
Det hela började med ett sug. Det
är nu flera decennier sedan. Ett sug
bland aktiva lärare som såg potential
med digitala verktyg i skolan, i lärandet.
Vi behövde dela erfarenheter
och fundera tillsammans. Vi skapade
mötesplatser, sedan en tidskrift – och
så har det vuxit.
När vi tillsammans med partners
delar ut Guldäpplet är det för att synliggöra
det nya, digitalt inspirerade
lärandet. Vi gör det genom att lyfta
fram goda företrädare för lärarprofessionen.
Genom att visa hur de arbetar
i sina klasser och hur de delar med sig
till kollegorna.
Vi funderade på hur, hur kunde
vi visa upp och levandegöra deras
sätt att arbeta? Utöver reportage och
intervjuer, publicerade i tidskriften
DIU skapade vi därför (med start
2005) ett videoformat för att skildra
deras arbete. Vi startade en kanal på
YouTube. Små enkla steg. Steg för
synliggörande.
När Daniel Gomejzon, Katarina
Lycken, Jonas Lindahl och Pia
Widegren står på Skolforums scen
och presenterar hur de arbetar, blir
stämningen hög. De bär den gedigna
erfarenhetens övertygelse. Åtskilliga
i premiärpubliken på Skolforum är
andra nominerade. De känner igen
sig, de nickar bifall. Deras eget arbete
blir synliggjort genom
kollegornas.
Det är slående med
årets Guldäpplevinnare
att de alla fyra lär
sig mycket av sina elever.
De är duktiga på att
fånga upp tankar och
förslag från eleverna,
och omvandla dem till
pedagogiska grepp. Som
exempelvis Daniel Gomejzons sätt att
arbeta med digitala spel som inspiration
till idrottslektioner, där eleverna
är med i utvecklingsarbetet. Och
där Daniel prövar nya vägar för att
alla ska vara engagerade. Eller Jonas
Lindahl med spelet Minecraft – som
blir ett verktyg både för engelskan och
svenskan. Nya ingångar till lärandet.
Vi behöver ta vara på och involvera
de unga.
Men många fler behöver möta
goda lärare. Därför deltar pristagarna
i DIUs BETT-resa. Dessa lärare synliggör
möjligheterna. De synliggör
vägar mot en framtida skola, en där
fler elever lyfter. Vi bjuder in dig att
delta i vår BETT-resa, årets Londondagar,
där dessa och andra praktiska
konkreta bilder av det nya lärandet är
kärnan i våra seminarier. Missa inte
chansen!
Bakom ligger ett större perspektiv
Lärares delande av erfarenhet och
gemensamma funderande, är en fantastisk
kraft. I de kollektiva kollegiala
processerna växer den beprövade
erfarenheten och utvecklas skolan.
Det perspektivet är grundvalen för
tidskriften DIU, men också för de
flesta andra aktiviteter vi ägnar oss åt i
Stiftelsen DIU.
Idag kan man enkelt säga att Stiftelsen
DIU har ett syfte att skapa en
bättre skola med stöd av de digitala
verktygen, samarbetsformerna och
nätverkandet. Och vi arbetar med
en dubbel agenda: dels att verka för
arenor för den kollektiva lärprocessen
i professionen (lokalt, regionalt,
nationellt) och samtidigt att verka på
alla samhällsnivåer för den digitala
utvecklingen i skolan. Vi tror att här
finns framtiden för ungdomen och för
Sverige.
Det mesta av stiftelsens aktiviteter
görs tillsammans med partners.
Helt enkelt eftersom det krävs många
aktörers gemensamma krafter för att
uppnå de stora uppgifterna. Skolans
praktiker, är för oss en viktig drivande
kraft, i dialog med forskare, organisationer,
leverantörer, förlag och inte
minst myndigheter. Och i samspel
med eleverna!
Synliggjort lärande
När vi arrangerar konferenser, FDIUs
Rikskonferenser på 80- och 90-talet,
SVIT 2004-2008 och Framtidens
lärande årligen från 2009, är målet
att synliggöra erfarenheter, för kollegorna
och för skolledarna liksom
för beslutfattare och forskare. Och för
att i mötet ventilera och förstå dessa
erfarenheter. Vad är överförbart till
min situation, användbart för mig?
Vilka förutsättningar krävs? Och vilka
resultat uppnås, just nu och på sikt?
Synliggörandet är viktigt. Bilder
och berättelser formar vårt medvetande
och styr därigenom våra handlingar.
Därför är språket avgörande
för människan, och konsten med dess
olika uttrycksformer. Därför är mediebilderna
viktiga.
Bortom synliggörandet: kunskapsbildning
Synliggörandet är bara en början.
Bilder är inte förståelse. En graf i matematiken
är inte förståelse. Förståelse
kräver ett medvetandegörande. Synliggörandet
är bara ett steg på vägen
till beprövad erfarenhet, och vidare
till kunskap – i vårt fall kunskap om
en pedagogik för vår tid. En pedagogik
som svarar mot världen som den
ser ut idag, mot de verktyg och arbetsformer
som växer fram, mot ungdomarnas
värld och mot deras arbete
med att förbereda sig för ett vuxenliv.
Det är den beprövade erfarenheten
vi långsamt mejslar fram, det är en
kunskapsprocess, lärares lärandeprocess.
Mycket förändras under trycket
av tidens digitala omvandlingar.
Omvandlingen av källorna: från
böckerna texter och planschernas pedagogiska
bilder, till dagens störtfloder
av våg- eller trådöverförda bild-,
ljud-, film-flöden i alla medieformer.
Omvandlingen av verktygen: skrivandets
verktyg, räknandets verktyg,
kommunicerandets verktyg, alla allt
mer digitala. På sistone knutna till
smartmobiler och plattor, de senaste
i raden av plattformar. Och imorgon
kommer nya plattformar vi ännu bara
anar. Kanske som Google glasögon,
till exempel. Mer kroppsnära, integrerade
gränssnitt.
Lärarprofessionens kunskapsbildning
Inte minst förändras metoderna och
formerna för lärandet. Och det är
kanske den största omvälvningen av
alla, lärandets nya former. Appar och
bloggar, informella och nätbaserade.
Förändringen av medier och plattformar
tvingar – och stimulerar - oss till
utveckling. Utmaningen är att skolan
idag, samtidigt som ämnesinnehåll
snabbt förändras, måste utveckla sitt
eget lärande, sin egen kunskapsbildning.
Och detta måste i hög grad göras
av professionen själv. Det ger ett perspektiv
på lärares kompetensutveckling.
Det är den insikt som växer idag.
Därför är den strömning av lärares
egen kunskapsprocess, kollegialt,
med stöd av skolledning så betydelsefull.
Här handlar det om att skolledare
skapar former för en gemensam
lärprocess på skolan och att lärare
bejakar detta. Från pedagogiskt fika
till forskningscirklar, från delande av
tips till systematiska lesson studies
och learning studies. Formerna varierar
och rimligtvis behövs flera verktyg
i lådan – beroende på problem och
sammanhang.
DIU-tema: Lärares kollektiva utvecklingsarbete
Därför ägnar vi många reportage
och ledare i DIU åt sådana processer.
Där en grupp kolleger med stöd av
skolledning och ofta i dialog med en
forskare, systematiskt söker utveckla
sitt arbete för att nå bättre resultat med
eleverna.
I nr 5 fokuserade ledare och ett
Göteborgsreportage den växande
rörelsen kring Learning Studies. En
fortsättning möter du nu i reportaget
i detta nummer från Sjöstadskolan
i Hammarby sjöstad utanför Stockholm,
där 90 lärare i terminsstarten
deltog i WALS, World Association for
Lesson (and Learning) Studies, möte
vid Göteborgs universitet.
Det finns många andra ansatser till
kollegialt lärande, kollektiv professionsdriven
skolutveckling. Detta
nummer har även ett reportage om ett
arbete som inletts i Nacka och Stockholm
inspirerat av ett Holländskt
projekt kring ”datainformerad skolutveckling”
(för att använda en term
från Knapp mfl, 2006).
Vi är bara i början på en ny professionsvåg
i lärarkåren, i samspel med
goda skolledare och forskare. Där
lärarkåren erövrar sin egen yrkeslånga
kunskapsbildning – och medverkar i
skapandet av framtidens skola.
Referenser
DIUs perspektiv är baserat på mångårig
egen erfarenhet, men även solid
internationell och svensk forskning.
Vi ger några referenser.
OECDs projekt Innovative Learning
Environments, har just publicerat
en rapport med projektets namn,
av David Istance och medarbetare,
OECD 2013. DIUs OECD-workshop
21-22 januari 2014 kommer att illustrera
ett perspektiv byggt bland annat
på ”formativa cykler” för skolans utveckling.
Det bygger på OECDs forskningsarbete,
genomförs med nordiska
skolutvecklingsfall och i samverkan
med OECDs analytiker liksom med
Jan Hylen och Thomas Fürth, forskningsledare
på Kairos Futures. För de
som deltar i Paris-delen av vår resa
(rapporten ingår).
En betydande inspirationskälla är
Professional Capital av Andy Hargreaves
& Michael Fullan, (2012),
med fokus just på den professionsdrivna
kunskapsbildningen som en
huvudkraft i skolans utveckling. En
konkret och engagerande skrift med
hela auktoriteten av Ontarios mycket
framgångsrika skolutvecklingsprojekt
från 2003 och framåt, med stadiga och
substantiella framsteg på alla fronter,
där professor Michael Fullan är vetenskaplig
ledare.
Nyligen presenterades en Handbok
i arbetsplatslärande – vad, hur och varför
det är viktigt. Skriften är utarbetad
inom Svenska ESF-rådets temagrupp
Arbetsplatslärande & omställning i arbetslivet
(A&O), med Luleå Tekniska
Universitet, Linköpings och Göteborgs
universitet och forskningsstiftelsen
Apel FoU. Här beskrivs arbetsplatslärande
”som den överlägset bästa
formen av kompetensutveckling för
människor i anställning”. Man kombinerar
formellt och informellt lärande,
och lärandet utvecklas parallellt med
organisation. Både medarbetares och
ledningens engagemang är förutsättningar.
En läsvärd antologi avsedd för
rektorsutbildningen och gjord i samverkan
mellan forskare vid svenska
högskolor som bedriver rektorsutbildning,
är nyutkomna Att leda mot
skolans mål, Olof Johansson & Lars
Svedberg (Gleerups 2013). Här finns
avsnitt om rektors roll i skolans lärande
med stöd av data – ”datainformerad
snarare än datadriven” - liksom
om Learning studies och forskningscirklar.
Här finns konkreta texter
om delat ledarskap och rektors roll.
Boken väjer inte för svåra frågor som
privat kontra offentlig skola och för en
diskussion om ämbetsmanna roll och
offentligt etos, liksom om New Public
Management och ”ekonomism”.