De friska rapporterna från Osloskolors arbete med ”IKT i flerkulturella skolor”
dimper ned i mejlboxen. Med stormande entusiasm, med mål så höga att utvärderarna
baxnar och svär sig fria från de högsta, men intygar att ja, det går bra. Med
omvälvande förändring av hela skolenheter och deras sätt att arbeta. Inte enkla och
smärtfria omvandlingar, utan besvärliga och plågsamma. Ut ur dessa träder populära
skolor, nya arbetsformer och en ny kollegial enighet fram. Efter våra artiklar om Arne
Trageton och hans resultat kring läs- och skrivprocess i skolstarten kommer vi nu
med nya rapporter från Norge. Speglingar av ett pågående utvecklingsarbete. Arbete
med kraft och energi.
Rapporterna tydliggör en klimatskillnad. I Sverige har vi idag tonat ned profilen.
Nu reflekterar vi och tänker efter. Vi sparar, utvärderar och kritiserar. Det var annorlunda
för några år sedan. På 90-talet var det i Sverige de stora försöken pågick. Här
fanns Skoldatanät, Multimediabyrå, Fyrtornsprojekt och så den stora ITiS-satsningen.
I Norge tappade man fart.
Efter tidiga norska försök med lärarstyrd programvaruutveckling efter kanadensaren
Les Greens modell (den sk torgmodellen), följt av Nordiska ministerrådets projekt och
initiativ kring simuleringsverktyg bromsades utvecklingen i Norge efter skandaler
kring den framsynta Winix-plattformen. Det blev trögt med skol-IT. Norrmännen
började titta med avund över kölen.
Nu är det tvärt om, klimatet har svängt. I Norge fann man naturgas. Och så kom
de djärva skolprocesserna. Vi har anledning att lära och låta oss inspireras när vindarna
kommer svepande från väst. Och då framträder tydligare vissa mönster.
Att IT blir kraftfullt när det integreras i framsynt verksamhet. I sig självt äger det
inte kraft att utveckla.
Att mogna förändringar kräver stora tag. Allt kan inte växa fram långsamt, i små
steg. Ska man gå över till digitala dokumentflöden i skolan måste man ta steget fullt
ut, annars blir det bara en dubbel börda och fler oklarheter om var dokument förvaras
och finns att hitta. En halvmesyr som nöter ut sig själv. Ska man gå över från arkiv
av papper till digitala portföljer, kräver det att steget tas fullt ut.
Slutsatsen bli skolutveckling med IT rejält integrerat, utan rädsla. Detta är idag
beprövat.
I Sverige har vi idag ett klimat med små försök. ”Small is beautiful” säger E. F.
Schumacher och talar om det småskaliga och långsiktigt hållbara. Jag kan se sådana
värden av småskalighet och långsiktighet i den fas av eftertanke i vilken vi nu befinner
oss, här i Sverige. Idag reflekteras det mer, funderas det mer än under 90-talet. Idag
vet vi att IT inte är svaret. Det är bara en nödvändig del av lösningar, och IT måste
integreras i ett bredare perspektiv, en bredare skolutveckling.
De norska exempel vi förmedlat visar kanske just detta: man måste med kraft våga
ta steg av förnyelse. Bara då blir stora framsteg möjliga. Befästs görs de sedan i de
långa, arbetsfyllda, processerna med utrymme för reflektion. Små steg och stora. Det
bästa av två världar.