Nyligen avslutades Skolforum,
där Datorn i utbildningen var en av många utställare.
Mässor är en av människans äldsta kulturformer och marknadsplatsen
är en av våra
äldsta mötesplatser. Vad ger den formen idag?, funderar jag när
jag första dagen är
på väg till Älvsjö.
En sån här mässa ger en intressant
spegling av aktörer inom dagens skola. Mest
intressant är utan tvekan publiken, vilken främst utgörs av lärare.
Det är de som är
den stora behållningen. Jag pratar med massor av folk, får många
snabba reaktioner
och en hel del djupare samtal.
Lärare kommer för att hämta inspiration
och material, men också idéer. Förlagen
är viktiga som en sorts pedagogiska magasin, med stora förråd
av material. Eran då
de etablerade förlagen skulle producera digitala läromedel på
cd-rom är passerad. Till
undantagen hör Bok och webb som prövar nya spännande kombinationer
av bok och
webb, liksom Veta och Theducation som arbetar med intressanta nätbaserade
utbildningar. Vi återkommer till dem i Datorn i utbildningen. Med få
undantag satsar alltså
förlagen på boken. Läromedelskontona ökar inte men kopieringskontona
stiger, delvis
avspeglande det som berörs i artikel på annan plats i numret: skolan
använder mycket
annat material såsom klipp ur tidningar och utdrag från webben.
Däremot har ett stort antal andra aktörer,
som myndigheter och andra, funnit att
cd-rom och webb är lämpliga medier för att kommunicera sina budskap
och påverka
skolan. En är riksdagen, som även använder serier i sitt arbete
med att informera om
demokratin och riksdagens arbete. Andra exempel bland många är Sida
och försvarsmakten. De flesta använder
idag webben och mässan, för att slippa hantering av datorgenerationer
och cd-distribution. Försvarsmakten gör dock en ambitiös satsningmed
en cd-rom till varje mönstrande ungdom med tydlig jämställdhetsprofil.
Det är intressant att vi nu tydligt fått en kategori av nya läromedelsproducenter,
med gratis material finansierade inom ramen för organisationens informationsbudget.
Det avspeglar den insikt som vuxit under tio år att de nya medierna passar
bra för
attitydpåverkan, genom en sorts virtuella rollspel, där användaren
kliver in i roller,
exempelvis biståndsarbetarens roll eller politikerns roll. De illustrerar,
liksom webben,
skolans behov att kritiskt värdera den information som flödar över
oss. Här skymtar
skolans roll som den plats där handling och reflektion förenas.
Mest upplivande är mötena med ett antal lärare
och eldsjälar. Några av dem ger vi
röst redan i detta nummer. Här dyker Inger Degerfält upp med
sina välgjorda multimediaproduktioner
för slöjdsalen (se sid 6) vilka hon demonstrerar i egen monter
och
syr ett hjärta, firmaloggan, på besökarens kavajslag. Ett antal
gamla kontakter har
blivit IT-ansvariga i sina skolor och kommuner, några ställer ut
och visar sina koncept,
som mognat ur lång erfarenhet. Några andra var herrarna bakom Lektion.se
(sid 8).
Besjälade av liknande anda som gav upphov till Föreningen Datorn i
utbildningen och
tidningen, började de för några år sedan bygga upp en
webbplats för att möjliggöra för
lärare att fritt dela sina planeringar med varandra. Frändskapen med
idéerna bakom
Föreningen Datorn i utbildningen känns stärkande. Flera sådana
initiativ på sistone
pekar i samma riktning. Vi delar erfarenhet, båda parter vinner och blir
klokare.
Det blir ett antal samtal innan vi skiljs åt.
Mötet fungerar och Datorn i utbildningens
anda lever.