DIU-seminarium på Bokmässan

Vad kan en skola vara -
kunskap och bildning i en digital era

– Det nationella samtalet om skola och dess framtida utveckling behöver en djupare idémässig grund, bortom dagsfrågorna. Med det motivet, förklarade Peter Becker, hade stiftelsen DIU inbjudit till ett samtal på Bokmässan.

Skolan är i fokus i de nordiska länderna, inte minst utifrån digitaliseringen av samhället. I ett seminarium under bokmässan i Göteborg 2016 möttes företrädare för forskning och nationella myndigheter från Danmark, Sverige och Finland i ett samtal om kunskap och bildning i en digital era.

I det välbesökta samtalet medverkade Mikael Uljens, professor vid Åbo akademi i Finland, Jakob Harder, vicedirektör vid styrelsen för IT och laering, STIL, i Danmark och Jan- Eric Gustafsson, senior professor vid Göteborgs universitet och nyutnämnd ordförande för skolkommissionen. Samtalet leddes av Jan Hylén.

Trots att Finland de senaste åren lyfts fram som en framgångsrik skolnation så genomförs en läroplansreform. Skälen är bland andra att man vill öka elevernas aktivitet och få alla att lyckas. Det är också en rad kompetenser som man vill att eleverna ska utveckla, till exempel att lära, tänka och entreprenöriell kompetens. Kompetenserna ska ingå i alla ämnen.

Norge var ett av de första länder som la till digital kompetens till baskompetenserna, läsa, skriva, räkna redan i läroplanen 2006. I en utredning som kom 2015, har man samlat förslag på vad som behövs för att komma vidare. Utifrån en analys om skolans samhällsuppdrag har man identifierat de kompetenser som eleverna behöver, till exempel att kommunicera, utforska och skapa vilket kan leda till att nya skolämnen kommer att behöva finnas i framtiden.

I Danmark startade förändringsprocessen 2010 med en genomgripande översyn som ledde fram till en rad förslag och Den nya folkskolan. Fokus är på utmaningar, likvärdighet, kunskaper och kompetenser. Fyra tvärgående ämnen är IT och medier, språklig utveckling, innovation och elevernas allsidiga utveckling.

Efter Sveriges PISA-kris genomförde OECD en genomlysning av det svenska skolsystemet vilket ledde fram till att en Skolkommission tillsattes. Fokus för skolkommissionen är brett, att titta på förskoleklass, grundskolan och gymnasiet och försöka identifiera vilket problem som finns i botten. Man har också ringat in styrkorna i det svenska skolsystemet, till exempel det livslånga lärandet, att skolan är kostnadsfri och har en ambition att vara inkluderande.

Under våren 2017 ska man lämna sina förslag, i det delbetänkande som presenterats lyfter man bland annat fram mer statlig styrning, regional kompetensförsörjning och skolutveckling genom erfarenhetsutbyte och ett systematiskt kvalitetsarbete.

Kunskap – kompetens
Mikael Uljens, professor i pedagogik vid Åbo akademi i Finland menar att ett gemensamt drag i många europeiska länders läroplaner är förskjutningen från att tala om kunskap till att tala om kompetenser.

– Kunskap har fått en annan betydelse, en ekonomiskt inriktad nyliberal hållning där den ska vara arbetsförberedande. Kompetenserna som ska uppnås är inte nya utan är hämtade från OECD:s tankar om nyckelkompetenser och återfinns i många länders läroplaner, säger Mikael Uljens.

Jakob Harder, vicedirektör vid styrelsen för IT och laering, STIL och involverad i Danmarks digitaliseringsprocess ser att kompetensbegreppet breddar synen på kunskap till exempel demokratiseringsaspekten.

– Tidigare talade vi om de unga som digitala infödingar som vuxit upp i en digital värld och därför hade kunskap i de digitala verktygen. Nu vet vi att så inte är fallet och att för att nå digital kompetens och 21st century skills krävs något annat, säger Jacob Harder.

Den svenska skolkommissionen
Hur tänker då den svenska skolkommissionen kring begreppen kunskap och kompetens och deras förhållande till varandra?

– Skolkommissionen har närmat sig kompetensbegreppet men har ännu inte sytt ihop någon konklusion men vi försöker få ihop idéerna om att man får kompetenser genom att kunna något, säger Jan-Eric Gustafsson, senior professor vid institutionen för pedagogik och specialpedagogik vid Göteborgs universitet och nyutnämnd ordförande för skolkommissionen.

– Det är när det kommer till hur vi ska utvärdera som min kritik kommer in, säger Mikael Uljens. Vi har fått ett effektivitetstänkande, ett output- tänkande. Jag menar att det är kontraproduktivt och leder till en instrumentalisering av undervisningen. Vi önskar out-of-the-box-tänkande elever men skapar system som motarbetar detta.

Läsningens betydelse
Hur ska man då kunna mäta och utvärdera hur ett skolsystem fungerar? Finland lyfts ofta fram som ett föredöme och förefaller ha gått sin egen väg. Finland blev framstående i läsförståelse på 90-talet men vad var det egentligen som hade hänt?

– Finland gjorde en satsning i grundskolan för de elever som hade problem med läsningen. Man kan förstå varför vissa länder har goda resultat och andra inte. Vi vet också att digitaliseringen konkurrerar med läsningen, det handlar om tiden säger Jan-Eric Gustafsson.

– Sverige har inte lyckats motverka de negativa effekterna som digitaliseringen har på läsningen, vi har inte observerat detta helt enkelt. På Island ser man inte samma nedgång i läskunnigheten, kanske beroende på en starkare lästradition men också på att man varit mer proaktiv för att upprätthålla den.

– När det gäller läsningen så måste vi förstå att boken har förändrats och kräver en ny form av läskunnighet. Vi måste också förstå att PISA inte mäter kompetenser utan utvärderar skolsystem, säger Mikael Uljens. Svansen får inte styra huvudet och min åsikt är att de nationella myndigheterna måste återta makten över att formulera skolans riktning.

Digitaliseringen i Danmark
Danmark har lagt in en högre växel när det gäller digitaliseringen av skolan. Det finns en strategi, tekniken är på plats liksom forskningsanknytningen och man har avsatt en miljard för lärarnas vidareutbildning vilket bland annat kan användas för att höja lärarnas digitala kompetens. Vilka utmaningar finns det då i nuläget?

– Allt finns på plats men det är den pedagogiska, IT-didaktiska kompetensen som saknas säger Jakob Harder.

En svårighet är själva implementeringen.

– Det har varit många förändringar samtidigt, eleverna ska läsa engelska redan från årskurs ett och tvärvetenskapliga och praktiska sätt att arbeta ska upparbetas som innehåller mer samarbete med andra aktörer i samhället och detta måste finna sin plats, säger Jakob Harder. Så de pengar som avsatts används inte, och kanske handlar det helt enkelt om konkurrens om tiden. Vi har öar där den digitala kompetensen hos lärarna är hög men det gäller inte hela landet.

Tätare mellan läroplanerna?
Hittills har nya läroplaner kommit med 10-15 års mellanrum men frågan är om digitaliseringen gör att det nu blir tätare mellan dem.

– Läroplanerna är politikernas förväntningar och när det gäller digitaliseringen menar de att den går för långsamt i skolan, den måste gå i takt med övriga samhällsutvecklingen, säger Jakob Harder. Så ja, jag tror att det med nödvändighet blir kortare tid mellan nya läroplaner.

– Finland har en 200 år lång tradition av att politiken lämnar skolan i fred, kanske på grund av att vi inte har någon stark blockpolitik. Reformer sker lika ofta som i till exempel Sverige men kasten är inte lika stora, säger Mikael Uljens.

– Jag menar att det vore bättre för Sverige om vi likt övriga nordiska länder, kunde ha ett mer kollaborativt sätt att arbeta när vi tar fram nya läroplaner, framhåller Jan-Eric Gustafsson.

Skolkommissionen har gått ut med en vädjan om nationell samling för den svenska skolan, varför då?

– Det svenska skolsystemet är fragmentiserat och skillnader mellan skolorna är oroväckande höga, säger Jan-Eric Gustafsson. Insikten att skolan är en oerhört viktig och samtidigt skör verksamhet håller på att sjunka in, säger han. Politiska beslut kan gå in och störa det känsliga systemet och just nu behöver vi dra åt samma håll, säger han.

MONICA ESBORN