Av: LENNART AXELSSON
Växjö Universitet, Projektledare Ung Kommunikation

Läsa och skriva i en vidgad textvärld

Vad betyder det att kunna läsa och skriva? Som ett mantra upprepas i den skolpolitiska debatten vikten av att öka stödet till grundläggande färdigheter som att läsa, skriva och räkna. Det görs inom Lärarlyftet, med prioriterad kompetensutveckling. Det görs i särskilda insatser som till exempel i projektet ’Skriva, läsa, räkna’ där regeringen satsar 900 miljoner under tre år på att stärka basfärdigheter i årskurserna 1-3. Det görs i direktiven till ny lärarutbildning. Den nya regeringen prioriterar skola och utbildning. Det är både bra och nödvändigt, men är insatserna tillräckliga? Risk finns att satsningarna blir kontraproduktiva om man inte väger in de nya textvärdar som dagens barn och ungdomar befinner sig i. Tyvärr syns väldigt lite av detta i den skolpolitiska debatten.

Det finns en läsningens och skrivningens historia. Roger Säljö beskriver bland annat detta i boken Lärande och kulturella redskap. Kraven på medborgarens förmåga har ökat. I den tidiga läsningens historia räckte det med att kunna läsa en känd text. Nästa steg var att kunna läsa en obekant text. Under 1900-talet ökade kravet på förmågan att läsa i takt med att skriftanvändningen ökade. Texten ska kunna förstås, men inte bara det, den ska också kritiskt värderas för att användas i handling. De ökade kraven syns också när det gäller skrivandet. Till att börja med var det viktigast att kunna producera en exakt kopia av originalet. I dag ställs kravet annorlunda, du måste producera något eget. Din text ska vara unik. Kraven, i betydelsen att vara läs- och skrivkunnig, har alltså ändrats beroende på att vår textvärld ändrats. I dag finns en omfattande digital textvärld som inte bara är baserad på bokstäver. Det finns en rik flora av hypertexter, bilder och symboler som visualiseras på ett annat sätt än i traditionell bokform.

Vad betyder det att vara läs- och skrivkunnig i en digital värld? Läser min son, som är 17 år på ett annat sätt än jag? Böcker läser vi troligen på liknande sätt. Det finns en starkt strukturerad form att hålla sig till, från vänster till höger, sidor i tur och ordning, kapitel efter kapitel. Men hur är det på datorskärmen, läser vi då på samma sätt? Jag som är fostrad i en boklig tradition tar med mig mitt gamla sätt att läsa in i den nya textvärlden. Min son, som vuxit upp och lärt sig läsa, tolka och förstå sin omvärld i en textvärld där bilder och symboler i dataspel och på webbsidor haft stor betydelse, läser han på ett annat sätt?

Språkforskaren Gunther Kress hävdar att digital text läses på ett helt annat sätt än en boklig sådan. I boken är bilder och symboler underordnad texten. På skärmen är det annorlunda. Texten är underställd den grafiska designen där bilder, symboler och hyperlänkar har en central roll. Vad som dominerar beror av sammanhanget. I ett dataspel finns starkt fokus på bilder och symboler. På många webbsidor fyller hyperlänkarna en central funktion.

Jag var nyligen på en spännande disputation. Elza Dunkels i Umeå disputerade på en avhandling om barns och ungdomars nätkulturer, Bridging the Distance – Children´s strategies on the Internet. Den är tänkvärd och viktig på många sätt eftersom hon ger en röst åt barnen och deras upplevelse av nätets kultur. Elza Dunkels citerade bland annat en flicka som tyckte att internet var mer logisk än alfabetet. Hur många av oss skulle hålla med?

I början på året kom två avhandlingar som lyfte fram barns och ungdomars textvärldar, Carina Fast, Sju barn lär sig läsa och skriva: Familjeliv och populärkultur i möte med förskola och skola och Christina Olin-Scheller, Mellan Dante och Big Brother: En studie om gymnasieelevers textvärldar. Båda är mycket intressanta och bidrar till en vidgad förståelse för de textvärldar barn och ungdomar lever i.

I båda avhandlingarna hänvisas till den anglosaxiska diskussionen om literacy, ett begrepp som inte finns i svenska språket. Tidigare var begreppet starkt kopplat till läs- och skrivförmåga, men har i dag en betydligt bredare betydelse. I boken New Literacies diskuterar Colin Lankshear och Michele Knobel detta och menar att det ofta används som metafor för kunnighet eller kompetens. Kompetens att med språkets olika dimensioner tolka, förstå och vara en aktiv aktör i de olika sammanhang vi verkar i. Författarna kopplar också diskussionen till den digitala utvecklingen. Det gör att literacy inte bara är en fråga om läsande och skrivande. Det är en grundläggande fråga om lärande och därmed en angelägenhet för hela skolan. Internationellt diskuteras alltså ’literacy’, inte ’reading and writing skills’. I Sverige förs den diskussionen av initierade forskare, men för övrigt inte alls. Sätter språket hinder i vägen? Har vi inte begreppen, hindras diskussionen. I kursplaner finns talat om det vidgade textbegreppet, men jag har svårt att se var i den skolpolitiska diskussionen detta syns.

I den norska läroplanen talar man om fem grundläggande färdigheter, att kunna uttrycka sig muntligt, att kunna läsa, att kunna räkna, att kunna uttrycka sig skriftligt och att ha digital kompetens. Här jämställs alltså digital kompetens med andra kompetenser och man ser den digitala kompetensen som en brygga mellan att läsa, skriva och räkna och den kompetens som krävs för att förstå och bruka digitala verktyg på ett kreativt och kritiskt sätt. Är det inte lika viktigt i svensk skola kan man fråga sig?

De ovan nämnda avhandlingarna (och det finns fler) visar att det finns en begynnande uppbyggnad av kunskap i dessa frågor. Men det finns fler obesvarade frågor:

Vad betyder det, att möta barn som lärt sig navigera i en digital värld på skärmen och därefter möter en boklig textvärld, för en strategi för läs- och skrivutveckling?

Om den uppväxande generationen skaffar sig strategier för läsande och deltar i andra textvärldar än tidigare generationer vad betyder det då för skolans uppdrag?

Vilka nya klyftor kan uppkomma med de nya textvärldar vi har? Viviane Reding EU - kommissionär med ansvar för informationssamhälle och medier säger så här: ’I dagens värld är mediekompetensen central för den som vill vara en aktiv samhällsmedborgare, precis som läs- och skrivkunnigheten var i början av 1800-talet’,

Har vi har råd att negligera dessa frågor? Skolan och utbildningen är viktigare än så.

LENNART AXELSSON
Växjö Universitet, Projektledare Ung Kommunikation
Ung Kommunikation