Untitled Document Av:Peter Becker
E-post: peter.becker@diu.se

 

Villkor för förändring?

 

Att etablera ett nytt betygsystem har tagit lång tid. Det griper djupt in i vår tolkning av skolans mål, värderingen av kunskap och färdigheter. Det påverkar det dagliga arbetet i klassrummet, varenda elev och lärare berörs. När skolan nu har fått i uppdrag att införa individuella utvecklingsplaner, IUP, är detta inte en mindre, snarare en än större omvandlingsprocess. Dessutom är det givet att detta inte kan ske utan stöd av digital teknik – för att spara, uppdatera, utveckla och ompröva varje elevs IUP. Och frågan är hur detta arbete ska gå till. IUP blir ett typiskt exempel på de förändringar, de stora samhälleliga omvandlingar, som sker med införandet av digital teknik.

Uppenbart är ju att detta ”införande” inte är en mekanisk effekt: ”IT introduceras och förvandlar arbetet och relationer”. Det finns inget sådant färdigt ”IT” som plockas fram ur en låda – eller uppfinns av tekniker någonstans, vilken sedan ”introduceras” och förändrar verkligheten. Nej, det är så att vissa tekniska lösningar lyfts upp, prövas, förändras, omtolkas, och i en återkoppling till tekniker sker en utveckling i varv efter varv. De senaste årens forskning kring innovation och teknisk utveckling talar gärna om intermediärer, alla de personer som fungerar som förmedlare mellan de två lägren. Man talar om reciproka relationer och tränger allt mer in i de konkreta processer av samspel – av ömsesidigt lärande! – som sker mellan utvecklare och kund. Paradexemplet är SMS, där unga brukare upptäckte innovativa användningar av en funktion medtagen av tekniker troligen utan tanke på kundnytta. Skolans IT-pedagoger är just sådana intermediärer. De nödvändiga översättarna mellan teknik och användning.

Den nu klassiska modellen för (IT-)utveckling utgår från att användarnas behov och tankar samlas i en målformulering, helst formulerad av en utomstående, objektiv, analytiker. Denna omvandlas i en konkret specifikation som sedan ligger till grund för utvecklingen. På 70-talet sjösattes många stora uppifrån-och-ned-konstruerade system av stora företag som IBM. Erfarenheten visar att de inte passade användarna. Användarna förändras, delvis på grund av nya erfarenheter. Målformuleringen måste förändras under väg. Nya vägar upptäcks. Top-down-modellerna ersätts successivt av användardialog, för att gå mot modeller för användarinriktning.

Utvecklingen av verktyg för IUP, en av de stora processer som nu utmanar utvecklare överallt, kan bara ske i samspel med skolan. Det är därför det är så viktigt med den typ av processer som sker i Lerum (se artiklar i detta nummer), där skolfolk kan leda en pedagogisk diskussion som sedan kopplas till utvecklingen av verktyg. Detta är vad användaranpassning handlar om eller borde handla om, men så sällan gör. Ofta blir det måttanpassning, att ”anpassa” ett nästan färdigt plagg till kunden, i stället för att skapa de helt nya plagg som kunden behöver för nya situationer. IT-branschen, systemkonstruktörerna behöver skolans folk för att kunna göra sina produkter fullt användbara. De framgångsrika utvecklarna vet det och har därför mycket nära relationer till praktikerna. Och en viktig uppgift för myndigheter är kanske just att iscensätta sådana samspel.

Skolans IT-pedagoger är de intermediärer, de nödvändiga översättarna mellan teknik och användning, som krävs för att skolutvecklingen ska kunna dra nytta av vår tids tekniska resurser. Och Datorn i utbildningen har sin lilla roll i denna process, vilken säkert kommer att bli långvarig.

Peter Becker,
Chefredaktör
E-Post: peter.becker@diu.se



Datorn i Utbildningen nr 6 2005. Artiklar ur Datorn i Utbildningen är copyrightskyddade ©. De får användas för enskilt bruk. I övrigt får de enbart spridas efter överenskommelse med redaktionen. Vill du ha hela numret på papper, sänd en beställning via detta system!

[Åter till början av sidan]
[Åter till nr 6 - 05]

Datorn i Utbildningen, Frejgatan 32, 113 26 Stockholm
Uppdaterad: 051001