Med SVIT04 konferenserna
sänder vi ett bud från lärare och skolfolk vidare över
landet.
Det är ett bud från skolor som arbetar skapande med IT och medier,
från kommuner
och nätverk som byggt upp kompetens och medieverkstäder, och som drivit
fortbildningar
och utvecklingsprojekt. Det är en verksamhet som drivits av kraften och
glädjen hos eleverna i det skapande arbetet. Och av övertygelsen att
detta resulterar i
både insikter och kunskaper liksom i personlig utveckling hos eleverna.
Helt konkret
innebär detta ofta de första stegen i en medborgerlig, demokratisk
anda: att göra sin
röst hörd i ett offentligt sammanhang.
Fenomenet har vuxit sig så starkt att man kan tala
om en rörelse. En av stimulanserna
för denna var ITiS pedagogiska cirkelverksamhet. Det personliga utvecklingsprojektet
med tillhörande reflektion, blev ett steg framåt i den professionella
yrkeskoden. Det
har visats i utvärderingarna av Jönköpings och Halmstad högskolor.
Parallellt har en annan rörelse vuxit, mer spontant,
men konsekvent påhejad av
Filminstitutets skolsatsning. Med ganska blygsamma satsningar har man skapat
en
kår av regionala kontaktpersoner, och stimulerat kommuner att bygga upp
kommunala
medieverkstäder (ta exemplet Kungsbacka, DIU 8/02) En serie skrifter och
videos
dokumenterar denna verksamhet. Vi recenserar i detta nummer boken om den mödosamma
vägen mot CMIT, mediecentret i Piteå (se reportage i DIU 4/04). Agenda
M,
ett förslag till kommunala program och medieverkstäder har formulerats
i detta syfte
av Filminstitutet tillsammans med Myndigheten för Skolutveckling. Filminstitutets
satsning visar hur små medel kan spela en viktig roll, som inspiration
och stöd för
goda kommunala initiativ.
En sådan satsning måste dock ges mycket mer uppmärksamhet,
lyftas och ventileras,
ställas i relation till skolans övriga mål och möta dessa.
Det betyder både stöd
till fortsatt praktik, stimulans till fortbildning, konferenser för erfarenhetsutbyte
och
dialog med forskningen för att skapa den djupare insikt som omvandlar erfarenhet
i
beprövad kunskap. Här finns en positiv kraft i en annars ganska destruktiv
utveckling
med krympande resurser. Sverige, skolan och ungdomen har inte råd att
förlora denna
kraft. I brist på intresse, stöd och uppmärksamhet vacklar satsningen
idag – med kraftig
beskärning av nödvändiga resurser som Multimediabyrå och
Skoldatanätet, liksom av
stödet till fortsatta nätverksbyggen.
I detta läge genomför vi konferenserna SVIT04,
som ett möte kring dessa erfarenheter
och samtidigt som en kraftsamling för att gå vidare. Vi ställer
krav på utvecklingsarbete,
på engagemang på alla nivåer och på förnuftig användning
av resurser. De kraven
sänder vi nu vidare. Budkavlen präntas.
En budkavle som manar till stärkande av dessa nätverk
framöver. Vi behöver stöd
lokalt i skolan, från kollegorna och inte minst från skolledningen.
Vi behöver stöd
från kommunen med tid och resurser och i regionen från högskola,
lärarutbildning,
kultur- och medieorganisationer.
Men framför allt behövs stöd i form av nationella
mål, styrdokument och även
stimulans. En budkavle som därför manar till tydliga formuleringar
i skolans styrdokument,
och nationellt stöd för fortsättning av nätverksbygget.
Genom SVIT04
startas en budkavle som manar till arbete för en samlad vision som förenar
lärandet
med skapandet. Den sänds nu vidare, och riktas slutligen till regeringen
och blir en
maning till dess IT-politiska strategigrupp.
Låt budkavlen gå vidare!
