När datorerna gjorde sitt intåg i klassrummen
var det många som förutspådde att lärarna skulle kunna
rationaliseras bort och pengar sparas. Att så inte blev fallet är
välbekant. Istället blir lärarens roll allt mer betydelsefull
i en skola där eleverna dels ska använda datorerna på ett meningsfullt
sätt, dels lära av och tillsammans med varandra. Det menar Karen Littleton
och Neil Mercer, forskare vid Open University i England.
Karen
Littleton och Neil Mercer har båda arbetat länge med forskning kring
barn, lärande och datorer. Båda har intresserat sig för hur
barn gemensamt skapar lärande, hur elever och lärare använder
språket för kommunikation i undervisning och lärande och hur
datorerna kan användas för att uppmuntra samverkan och gemensamt kunskapsbyggande.
De båda forskarna deltar i
Thinking
togehter, ett forskningsprogram som
också är på väg att bli ett begrepp på en
undervisningsform. Inom forskningsprogrammmet
har ett antal projekt
genomförts som alla har det gemensamt
att de fokuserar på att öka barns förmåga
att använda språket för att kommunicera
och tänka tillsammans, och att få ut
mesta möjliga undervisningsnytta av att
använda datorer i undervisningen.
utforskande samtal
En av grundbultarna i Thinking together är att lära barnen
att använda språket för samtala och lära sig tillsammans,
att bygga upp en struktur där barnen i grupper resonerar, tar hänsyn
till varandras synpunkter och konstruerar kunskap tillsammans.
Förutsättningen för
att detta ska fungera
är att det finns regler och att lärare och
elever tränar in arbetssättet tillsammans.
Då lär sig barnen att tala och lyssna, visa
respekt för varandras åsikter och att resonera
och förhandla om idéer och komma
överens.
Klassen kommer också överens
om
en gemensam uppsättning grundregler
för de utforskande samtalen som de ska
använda när de jobbar med varandra i
grupp. Exakt hur varje lärare och enskild
klass utformar sina regler varierar, men så
här kan en uppsättning regler för elever
i åldern 9-11 år se ut:
Vi ska dela vad vi vet med varandra.
Vi ska be alla att säga vad de
tänker.
Alla ska lyssna till varandra.
Vi ska gemensamt tänka på vad vi
ska göra.
Vi ska ange skäl till det vi säger.
Vi ska bestämma oss för vad vi ska
göra först när alla har fått säga vad
de vill.
Det går snabbt för barnen att lära sig
att använda reglerna när de arbetar tillsammans
i grupp, menar Karen Littleton
och Neil Mercer.
alla vinner
Klasser som är med i forskningsprojektet jämförs med kontrollgrupper,
vanliga klasser som inte tillämpar detta arbetssätt. Och resultaten
visar på att de barn som lärt sig arbetssättet presterarar bättre
även individuelltt i nationella prov.
Det finns många positiva aspekter.
Barnen lär sig använda språket och kommunicera
på ett annat sätt. De lär sig att
komma fram till gemensamma beslut,
säger Neil Mercer.
Arbetssättet fungerar också för barn
med svårigheter i skolan.
När vi först kommer in i en klass ser
vi direkt vilka barn som har svårigheter.
När klassen har arbetat ett tag med reglerna
för samtal märks inte längre några
skillnader.
Det arbetssätt som barn och lärare
tillägnat sig under Thinking together-
lektionerna påverkar också arbetet och
lärandet i det vardagliga skolarbetet.
Det blir mer och mer en vana.
Lärarna talar på ett mer utforskande
sätt och barnen integrerar sättet att tala
och kommunicera även i det vanliga
skolarbetet.
lärarna allt viktigare
Utan intresserade och engagerade lärare skulle Thinking together
inte fungera. Det var också en av de viktigaste förändringarna
som forskningsgruppen gjorde i mitten av 1990-talet att arbeta mer med
praktikerna, lärarna
Det går inte att ha
bra forskningsaktiviteter
i skolorna om inte lärarna är med
på det hela och det fungerar för dem i det
vardagliga arbetet, påpekar Karen.
Nu är lärarna involverade
på många
sätt. Dels finns det många tidigare lärare
i forskningsgruppen, dels finns det en
plan för hur nya lärare ska introduceras i
projektet och hur de får stöttning under
arbetets gång.
Grunden är att lärare pratar
med lärare.
När nya lärare tas med i projektet blir
de introducerade av lärare som varit med
tidigare och lär sig de grundprinciper som
behövs och sedan får de stöttning från
forskningsgruppen under hela arbetet.
De deltagande lärarna ser inte
längre
på projektet som ytterligare en extra sak
som de ska pressa in i ett redan pressat
arbetsschema.
Som lärare ser du att
aktiviteterna
leder till mer lärande. Det byggs upp
gradvis och sättet att arbeta påverkar
också elevernas arbete på de andra lektionerna
det vanliga lärandet, säger
Karen Littleton.
Även för lärarna blir
sättet att strukturera
och kommunicera med klassen mer
och mer en vana. Sättet att ställa frågor
och få hela klassen att delta och hjälpa
dem att fundera på olika problem fungerar
i många sammanhang.
I England finns det nu en växande
grupp av lärare som använder sig av
Thinking together. Det är dels de
lärare som varit med i något av forsknningsprojekten,
dels andra lärare som tagit till sig metoden och jobbar enligt
den. Tillsammans bildar de ett nätverk
som både stöttar varandra och bidrar
till den fortsatta utvecklingen både av
metoden och de lektionsupplägg som
forskargruppen tagit fram.
... och datorerna
När Karen Littleton och Neil Mercer beskriver Thinking together
är det lätt att börja undra över vad datorer har med saken
att göra.
Många aktiviteter har
inte med
datorer att göra, säger Neil. Men att
arbeta med datorer höjer motivationen,
och hjälper till att hålla barnens uppmärksamhet.
Väl utformade datorprogram
hjälper
också till att skapa struktur och bidrar
till ett klimat där barnen gärna diskuterar
i grupper.
Forskargruppen har dels tagit fram
egna datorprogram, men också tagit fram
riktlinjer för vad man ska tänka på när
man använder datorprogram i undervisningen
för att få datoranvändningen att
stimulera gemensamma aktiviteter, och
fungera som ett verktyg för att konstruera
gemensam kunskap.
Mer om Thinking together, artiklar, lektionsförslag
och fritt tillgängliga datorprogram som används finns
på forskningsprogrammets webbplats: www.thinkingtogether.org.uk