Vi
talar mycket om kvalitet. Jag misstänker att det är en följd
av alla de brister i kvalitet vi möter i dag, med varor och tjänster
av begränsad hållbarhet och kvalitet. Där designad förpackning
och varumärken ofta döljer en bristfällig vara. Jag ska här
belysa en helt ny filosofi kring kvalitet, som dyker upp som en följd av
Internet.
Det anknyter till det vi berättar om på
sidan 16-18 i detta nummer: om Wikipedia,
ett projekt kring en nätbaserat uppslagsverk
(www.wikipedia.org). Wikipedia
är en modern encyklopedi, men den
bygger på radikalt andra principer än de
klassiska uppslagsverken.
klassikerna
Den mest berömda av dessa är den franska encyklopedin, vilken skapades
av filosofen Diderot, matematikern dAlembert och många medarbetare.
Detta alfabetiskt ordnade men systematiskt upplagda verk om 35 band utgavs
mellan åren 1751 och 1780. Det första bandet trycktes i 2000 exemplar,
men sista textbandet (band 17), utkom år 1765 i 4225 förbeställda
exemplar. Fem upplagor med exakta kopior trycktes i Schweiz och Italien kort
efter ännu fanns ingen copyright.
Encyklopedin var ett upplysningsprojekt,
ofta i polemik mot både kyrka och
stat. Kunskap var makt, den skulle spridas
på folkspråk, inte latin - upplysning
och bildning skulle spridas till de många
medborgarna. Naturvetenskap och teknik
gavs stort utrymme och en innovation var
de omfattande och nygjorda, detaljerade
illustrationerna av bland annat maskiner
och processer, samlade i 11 separata band.
Att utgivningen inträffade decennierna
före den borgerliga franska revolutionen
var naturligtvis ingen slump.
radikal nyhet
Den franska encyklopedin fick många efterföljare, alla baserade på
en redaktion av kunniga skribenter och signerade artiklar, vilket borgade för
kvalitén.
Wikipedia är ett radikalt brott mot
denna tradition. Verket utges genom
många människors bidrag över Internet
och tanken är att materialet växer genom
spontana bidrag. Därtill garanteras kvalitén
av öppenheten, åtkomligheten, inte
av en redaktion. Varje artikel är alltså
öppen för tillägg eller justeringar, genom
att andra kan gå in och justera
dem. Gamla versioner finns
kvar, sparade och tillgängliga, men texterna
än så länge är Wikipedia främst
textinriktat utvecklas genom justeringar
och tillägg. Speciellt i brännbara
ämnen Israel-arabkonflikten är ett bra
testämne för att se hur en artikel kan
utvecklas för att så småningom faktiskt
nå ett slags koncensus, åtminstone för
en tid.
Denna princip, att kvalité och tillväxt
kan garanteras genom öppenhet, är en ny
tanke, typisk för vår Internetera. Det är
inte genom kontroll och slutenhet som
kvalitén ska uppnås, utan genom öppen,
dokumenterad, dialog. Fungerar det?
Det är nog för tidigt att döma, men det
finns ett antal inspirerande exempel. Ett
är Wikipedia och ett annat är Susning.nu,
vilket är en svensk Wiki-version i den
oförtröttlige öppenhetsentusiasten
Lars Aronssons regi. Lars Aronsson har
tidigare blivit känd bland annat genom
projektet Runeberg, som arbetar med att
lägga nordiska klassiker fritt tillgängliga
på nätet.
programutveckling
Samma princip dyker upp i diskussionen om öppenhet i programutveckling.
Vi har tidigare berättat om Open/Star Office och försöken med
dessa öppna (och delvis fria) programvaror i Datorn i utbildningen nr 3
i våras. Mot utveckling och kvalitetskontroll genom ett (kommersiellt)
programvaruhus (med stort M eller andra) står här den vilda
tanken att en programvara kan utvecklas genom frivilliga krafter och kvalitén
stärkas av den öppna prövningen och de fria tillläggen.
Det förverkligas genom att programkoden
är öppen och tillgängliga för envar.
Därmed kan andra lägga till och justera
koden. I själva verket har mycken utveckling
skett efter den principen, bland
annat i den akademiska världen.
Den tanken har resulterat i intressanta
projekt som operativsystemet GNU/
Linux, eller webbservern Apache (med
cirka 65 procent av världsmarknaden)
eller standardverktyget Sendmail som
används i de flesta e-postservrar.
ny filosofi
När svenska staten med Statskontorets rapport Öppen programvara
i våras rekommenderade att öppen programvara värderas jämsides
med kommersiella lösningar vid offentliga inköp är det ett uttryck
för det genomslag denna nya nät-filosofi håller på att
få över hela världen. Drivkraften är inte bara ekonomi,
att komma undan dyra licenser från Microsoft. Det är lika mycket
att undkomma ett beroende av sluten, oåtkomlig kod, där man inte
kan vara säker på vare sig kvalité eller eventuella säkerhetsrisker.
En försvarsmakt vill exempelvis ha en möjlighet till egna justeringar,
liksom garantier mot vissa typer av säkerhetsluckor vilket kan kräva
full insyn. (Delvis löses detta av svenska försvaret genom ett inlåst
arkivexemplar av källkoden till Windows, att användas i krigssituationer.)
Det principiellt intressanta är att
öppenhetsfilosofin är ett radikalt brott
mot den idag i väst gängse synen på
drivkrafter för utveckling och garantier
för kvalitet. Den ansluter i en mening till
det akademiska upplysningsidealet med
öppen, fri prövning som verktyget för
sanning. Och frågan visar hur Internet
inte bara är en i raden av nya tekniker, utan en omvälvande teknik
som förändrar
villkoren för samhälleliga processer inte
minst lärandet!