Lärare är djupt medvetetna om att det i undervisningen är viktigt att knyta an till elevers egna erfarenheter och frågor. I dag kan undervisning ofta ta sin utgångspunkt i elevers egna frågor kring ett ämne. Så skapar lärarna inom Story-line-traditionen inlevelse i ett historiskt eller annat ämnessammanhang, för att eleverna sedan ska kunna arbeta vidare med sina egna frågor.

De egna frågorna är startpunkten för engagemanget. Det är förstås en gammal insikt. Några läsare minns säkert från lärarutbildning på 1970-talet MAKISformeln. I både Lgr 62 och Lgr 69 refererades till denna som ledord för undervisning: skapa motivation, aktivitet, konkretion, individualisering och samarbete bland eleverna. Här ingår elevers frågor i den första faktorn, motivation. Men de egna frågorna har en betydligt mer djupgående betydelse: här finns kopplingen till den egna förståelsen. För problembaserat lärande (PBL) är den egna frågan därför grundläggande, som förförståelse och som motor för arbetet.

Att på detta vis utgå från egna frågor har inte alls varit lika självklart i samband med lärares kompetensutveckling. Hur ofta har upplägg av studiedagar utgått ifrån arbete med egna frågor? ITiS utgick från en annan modell-lärarna som agenter för utvecklingen - men traditionellt har synen alltför ofta varit att kunskap och kompetens kommer utifrån. Nu ser det ut som om synen på lärares lärande och kompetensutveckling på allvar är på väg att ändras. Tre aktuella initiativ pekar i den riktningen. Ett initiativ kommer från staten, ett från universitetshåll och ett från lärarförbunden.

självvärdering
De två lärarförbunden lade nyligen gemensamt fram programmet Vi värderar kvalitet. Här diskuteras hur skolans arbete ska utvärderas. "En bra utvärdering baseras på de frågor och problem som lärare själva formulerar om sitt arbete och om elevers lärande. När lärare på en skola ägnar sig åt strukturerad och systematisk reflektion skapas en professionsdriven utvärdering som utvecklar både skolan och yrket". Så formulerade sig Lärarförbundets kongress 2004, och besluten har nu följts upp med ett program. Vikten av frågan understryks av att det är gemensamt för de båda lärarorganisationerna. Förslaget talar kraftfullt för betydelsen av lärares arbete med självvärdering.

Lärarförbunden skiljer mellan utvärdering för yttre kontroll - exempelvis Skolverkets inspektioner - och egen utvärdering som ett led i att utveckla verksamheten. Självvärderingen menar man ska vara ett verktyg för de egna frågorna och den egna reflektionen inom skolan, för lärare och elever. "Det finns risk att man förväxlar utvärdering för kontroll och bedömning med lärarnas och elevernas dagliga självvärdering - vilken syftar till lärande och förbättring. Kvalitetsarbete i skolan är inget fristående utan ska vara "inbäddat i det dagliga arbetet."

Det handlar således om vem som formulerar frågan, problemformuleringsprivilegiet med Lars Gustafsson uttryck. Det handlar om möjligheten till professionell utveckling. Ytterst är det en fråga om professionens utveckling, om lärares makt över det egna yrket.

Reflektion och självvärdering blir här centrala begrepp. Metoder för kartläggning och för dialog inklusive kollegial handledning diskuteras i programmet.

Men det är inte nog, konstateras det. En anknytning till forskning är också nödvändig: "Genom att systematiskt och i professionella samtal kritiskt granska vår verksamhet kan vi uppnå ständiga förbättringar. Den dagliga praktiken bli då en naturlig bas för forskning på vårt yrkesområde."

Programmet talar för mer av praktikorienterad forskning och aktionsforskning. Det ges en kort översikt över forskning och denna exemplifieras med Hans Åke Scherps (Karlstad universitet) arbete kring Problembaserad skolutveckling.

praktikerforskning
Då är det intressant att Mats Ekholm samtidigt överlämnat sitt förslag kring framtida kompetensutveckling av lärare och forskningsanknytning. Utgångspunkten för hans utredningsuppdrag från regeringen år 2003 är att kompetensutvecklingen är kommunernas ansvar men att det finns problem i skolan kring att ta del av och införliva de forskningsbaserade kunskaperna. "De frågor som forskarna har ställt är kanske inte alltid de frågor som lärare och andra praktiker vill ha svar på", sägs det i uppdraget och regeringen efterlyser mötesplatser mellan forskning och skola.

Mats Ekholms studie leder fram till förslag om praktikerforskning, en möjlighet för lärare och skolledare att samspela med och bedriva forskningsverksamhet. Bland annat argumenterar han att läkares och sjuksköterskors större engagemang i forskning sammanhänger med möjligheten att själv bedriva forskning. Han föreslår också stöd på kommunalnivå för denna verksamhet för lärare.
• Befattningar bör skapas där innehavaren samtidigt bedriver praktikerforskning och deltar i forskarutbildning.
• Verksamheten föreslås knytas till de regionala utvecklingscentren. Dessa centra föreslås utgöra aktiva nav i bildande av nätverk mellan kunskapsproducerande lärare och skolledare från olika skolor.
• Myndigheten för skolutveckling föreslås ta initiativ till nätverk som utnyttjar digitalteknik, ett Pedagogiskt Kunskapslager och en webbportal med originalrapporter och översikter/synteser.
• Tre lärarutbildningar föreslås få till uppgift att under fyra år tjäna som observatorier mot den internationella kunskapsbildningen om lärande och undervisning.

Det som i medier väckt mest intresse är förslaget att forskningsanknytning ska vara meriterande och ge utslag i lärarlönen. "Mats Ekholm lyfter fram två stora problem för lärarna: Att kommunerna inte ger tid till kompetensutveckling, och att det saknas möjligheter och incitament att göra karriär i yrket", säger Eva-Lis Preisz, ordförande i lärarförbundet.

praktiska försök
Intressanta projekt med forskningsdialog pågår på flera håll. Karlstad universitet har redan nämnts. I ITiS-uppföljningen har intresset för forskningsdialog varit påfallande, men resurserna små trots aktiva insatser från KK-stiftelsen. Vid träffar runt om i landet har grupper av lärare träffat forskare för en dialog som sträcker sig över flera träffar. Lärares egna frågor har matchats med forskarnas inriktning. Det har därmed rört sig om något mer än traditionella föreläsningar.

I höst inleds en ny verksamhet med praktikerforskning i Göteborgsskolor, då en forskarskola i Utbildningsvetenskap ledd av professor Mikael Alexandersson startar vid Göteborgs universitet. Nydanande är att drygt hälften av doktoranderna kommer att arbeta kvar i skolan eller inom högskolan och då finansieras av sina arbetsgivare. Det betyder en helt annan typ av forskningsanknytning än den gamla lektorsinstitutionen. Man har just antagit sina 23 första lärare. Intresset var stort, med hela 142 sökande.

ny kraft i skolutveckling
Det finns fler exempel att peka på, men de här tre gör trenden väl synlig. Perspektivet på lärares kunskap och yrkeskompetens håller på att förändras. Den egna erfarenheten, de egna frågorna och den egna reflektionen är en värdefull, till och med nödvändig, utgångspunkt för skolutveckling. En utveckling som behöver ske på tre plan: både en personlig yrkesmässig utveckling, en gemensam kollegial utveckling av skolenheten och slutligen en utveckling av hela lärarkåren.

Det betyder att vi här diskuterar nycklar till utveckling av läraryrket som profession. Och samtidigt kan möjligheten skönjas till en framtida nationell skolutveckling baserad på en dialog mellan lärar kårens egen reflektion, forskningen och politiken.

Villkor är naturligtvis att resurser och former för verksamheten får möjlighet att utvecklas vidare. En rejäl andel av medel inom utbildningsvetenskap måste långsiktigt satsas på praktikerforskning för att detta ska slå rot.

Om förslagen tar fart kan vi hoppas på en lokal och nationell skolutveckling vilande på en trygg erfarenhetsgrund och i samspel med en engagerad lärarkår. En biprodukt kan bli att vi får höra flera stämmor i skoldebatten - lärarkåren kommer att skapa sig en ny grund för att höras i den allmänna skoldebatten. Skolan skulle må bra av allt detta.

Peter Becker,
Chefredaktör
E-Post: peter.becker@diu.se