Untitled Document Daniel Sandin
gymnasielärare i svenska

 

Formativ bedömning och modern informationsteknik i symbios


Grammatik - ja tack!

Eleverna brukar sanningen att säga inte vara sådär superentusiastiska när grammatik kommer på tal – det vet varje svensklärare. Själva begreppet är negativt laddat och eleverna brukar reagera instinktivt: de utgår från att nu kommer man att ägna sig åt något som förvisso kan vara nyttigt, men ack så tråkigt och jobbigt. Och det är naturligtvis ingen bra utgångspunkt för lärande – det vet varje lärare.

Men grammatiken ska behandlas i svenskämnet, inget tvivel råder därom. I kurs 2 i svenska på gymnasiet ska eleverna få kunskap om ”hur ord, fraser och satser är uppbyggda samt hur de samspelar i grammatiken”. Och elevernas kunskap ska dessutom bedömas utifrån kunskapskrav för tre olika betygssteg. Att det krävs rejäla insatser från såväl lärare som elever står helt klart.

Syftet med denna artikel är att beskriva ett möjligt upplägg av grammatikundervisningen i svenska som har visat sig fungera väl, och som kombinerar de möjligheter som informationsteknik erbjuder med några av de slutsatser som man har dragit inom modern undervisningsforskning. Min förhoppning är att också den läsare som inte undervisar i svenska och grammatik kan finna någon inspiration av det beskrivna upplägget.

Den brittiske forskaren Dylan William pekar i sin bok Embedded Formative Assessment (Solution Tree Press 2011) ut fem nyckelstrategier för det som på svenska brukar benämnas formativ bedömning. Dessa strategier har visat sig vara effektiva sätt att hjälpa eleverna att nå målen. William slår för det första fast att det är viktigt att eleverna förstår och känner till målen med undervisningen. Han konstaterar vidare att det är viktigt att skapa klassrumssituationer som ger eleverna möjlighet att tydligt visa vad de kan, att de får möjlighet till god feedback, att de känner att de äger sitt eget lärande, och till sist att de får möjlighet att bli varandras lärare. För erfarna och kompetenta lärare är dessa punkter naturligtvis självklarheter, något som bara gör dem än mer viktiga att utgå från.

Egna texter
När det är dags för grammatikundervisning i svenska på gymnasiet så har eleverna redan skrivit en hel del texter. De har klarat av kurs 1 och de har förmodligen presterat en hel del i kurs 2 också. En bra och naturlig start av grammatikundervisningen kan därför vara att låta eleverna plocka fram sina tidigare texter med tillhörande feedback för att ta reda på vad de kan förbättra. Hur tillgängliga texter och feedback är beror naturligtvis på hur lärare och elever arbetar. Nuförtiden brukar de flesta texter vara skrivna på dator, vilket gör det relativt lätt för eleverna att hitta dem, även om man som lärare inte sparat texterna, eller bett eleverna att göra det. Använder man någon form av organiserat portfoliesystem så blir det naturligtvis väldigt enkelt för eleverna, med eller utan lärarens hjälp, att plocka fram sina äldre alster. Hur som helst bör det i de allra flesta fall inte vara några problem för eleverna att hitta åtminstone några gamla texter att gå igenom.

De flesta lärare har ett system för dokumentation av den feedback eleverna fått. Själv dokumenterar jag feedback och resultat i ett vanligt Word-dokument, andra använder de möjligheter olika lärplattformar erbjuder, ytterligare andra använder sig av fysiska mappar – in real life – där alla uppsatser med tillhörande feedback finns att tillgå. Det viktiga i detta sammanhang är att eleverna på något sätt kan erinra sig den återkoppling de fått och utgå från den i sitt arbete.

Eleverna får alltså i uppgift att läsa igenom sina gamla texter och tillhörande feedback, och därefter välja ut ett par eller tre olika återkommande språkliga brister i sina texter som de känner att de bör försöka bli bättre på. Det är en bra idé att låta eleverna skriva ner vad de kommer fram till. När de är klara så får de arbeta två och två. Utifrån sina anteckningar ska de tillsammans välja en språkriktighetsaspekt, som båda känner att de vill och behöver bli bättre på, som de ska läsa på och sedan undervisa de andra i klassen om.

Då och då flippar jag mitt klassrum. Jag gör det inte så ofta som jag vill – det krävs en hel del förberedelsetid för att göra filmerna – men jag har gjort det tillräckligt många gånger för att eleverna ska vara bekanta med metodiken. Fast egentligen spelar detta mindre roll i detta sammanhang. Eleverna behöver inte känna till något om flippade klassrum, men däremot är min inspiration till det beskrivna upplägget bland annat hämtad i tankarna bakom det flippade klassrummet.

Grammatikfilm
Tanken är nämligen att eleverna två och två ska presentera sin ”grammatik”-fråga för kamraterna via en instruktionsfilm på en till två minuter. Ursprungligen är min idé att eleverna ska ladda upp filmerna på Youtube, på samma sätt som jag brukar göra, och att filmerna ska vara tillgängliga bara för dem som har tillgång till länkarna. Men ganska snart föreslår flera elever att de istället ska få lägga ut sina klipp på Facebook i den hemliga klassgrupp de har. Jag är inte själv bekväm med tanken på att en lärare deltar i elevernas grupp, även om de bara diskuterar skolangelägenheter i gruppen, men man väljer ju själv hur och när man läser. Själv låter jag mig tillfälligt bjudas in för att ta del av filmerna mest för att eleverna vill det. Det viktiga i detta sammanhang är ju egentligen att eleverna enkelt kan se varandras filmer och här fyller Facebook en viktig funktion.

Förutom den korta filmen så ska eleverna tillverka ett övningsmaterial, som kamraterna kan öva på, när de sett filmerna. De ska göra tre till fyra olika frågor som utgår från riktiga textexempel.

Slutligen ska eleverna också producera ett provmaterial, som liknar övningsmaterialet. Jag är noga med att betona att tanken är att provfrågorna ska vara ganska svåra, men att man ska klara provfrågorna om man sett filmerna och klarat övningsuppgifterna. Om många elever klarar en svår fråga så måste det väl vara lärarens förtjänst, och om många elever svarar fel på en speciell fråga så måste det vara läraren det är fel på. Och vem är det som är lärare denna gång?

Eleverna har ett par olika läroböcker i svenska till sin hjälp. Men det finns också gott om material att tillgå via Internet, och eftersom mina elever alla har dator så har de alltså inga problem med att hitta fakta när de förbereder sig. De får 90 minuter – så lång lektionen är – till att förbereda inspelningen, och det räcker gott och väl. Då hinner jag också gå runt i klassrummet och hjälpa en del av paren som får problem med att hitta eller förstå information. Eleverna inser snabbt att de själva måste förstå om de ska berätta för andra, så de drar sig inte för att fråga mig om något är oklart. Jag får alltså snabbt en klar bild av vad de kan och vad de inte kan och kan ge feedback utifrån det.

Följande lektion spelar de in sina filmer. Det behövs ingen annan utrustning än en mobilkamera vilket i princip alla har. Också denna lektion är ca 90 minuter, vilket visar sig vara fullt tillräckligt. Under denna tid hinner de flesta också slutföra sitt övnings- och provmaterial; många gånger finns det bra exempel i böckerna att utgå från, något jag också uppmuntrar dem att göra, både för att säkra kvaliteten och spara lite tid.

Grammatikentusiasm
Bisats och huvudsats, satsradning och kommatering, objekt och subjekt. Ja det låter ju inte så upphetsande. Men det är äkta entusiasm jag ser. Det blir ett par riktigt roliga lektioner, där det på riktigt känns som att eleverna gör något helt för sin egen och kamraternas skull. Flera elever påpekar att detta var ett riktigt skoj upplägg; och det skriver jag inte för att jag valt att berätta om lektionerna i en artikel, utan tvärtom är själva anledningen till mina nedtecknade ord den glädje jag upplevde. Och då var det grammatik vi sysslade med – det är viktigt att komma ihåg. Grammatik!

Eleverna mailar sedan sina övningar och provfrågor till mig. I ett par fall får jag be dem komplettera, och i ett par fall ändrar jag lite, läger till och drar i från. Men i stora drag så sammanställer jag bara elevernas övningar till två häften modell mindre. Det ena – övningshäftet – gör eleverna veckan efter, när alla hunnit se filmerna, och det andra – provhäftet – gör de oförberett på en lektion ytterligare någon vecka senare. Och det fungerar mycket bättre än jag vågat hoppas på. Många elever klarar i princip alla frågor. För att uppnå betyget A ska eleverna utifrån språkexempel kunna ”redogöra för hur olika satser, fraser, och ord i svenska språket är uppbyggda och samspelar med varandra i grammatiken”, och de ska kunna göra det med ”god precision”. Om jag hade gissat i förväg hade jag aldrig kunnat tro att så många elever skulle uppfylla detta kunskapskrav.

Kanske beror de lyckade resultaten på att vi använde oss av modern teknik som eleverna känner väl till. Eller så finns svaret i Dylan Williams punkter: eleverna var medvetna om målen, de fick möjlighet att visa vad de kunde, de fick möjlighet till direkt feedback för att kunna utvecklas, de kände att de ägde sin inlärningsprocess och de var varandras lärare. Troligtvis finns förklaringen i kombinationen: modern informationsteknik i symbios med visat effektiva undervisningsmetoder kan inte slå fel.

Daniel Sandin
gymnasielärare i svenska




Datorn i Utbildningen nr 3-2013. Artiklar ur Datorn i Utbildningen är copyrightskyddade ©. De får användas för enskilt bruk. I övrigt får de enbart spridas efter överenskommelse med redaktionen. Vill du ha hela numret på papper, sänd en beställning via detta system!
(Annons)













FL VÄST Trollhättan 14-15 nov 2019























[Åter till början av sidan]
[Åter till nr 3 - 13]

Datorn i Utbildningen, Förridargränd 16, 165 52 Hässelby
Uppdaterad: 130501