Hur förändras arbetet och möjligheterna för pedagogerna?
Vilka krav ställs på pedagogerna och vilka krav
kan pedagogerna ställa? Det var frågor som diskuterades
under det femte måndagsseminariet i DIU och SKL seminarieserie
kring öppet lärande med IT.
Ett genomgående tema under seminariet
var betoningen av öppenhet för
nya tankar och arbetssätt, för elevers
eget kunnande och att IT medför och
kräver en ökad bredd i undervisningen.
Samtidigt fanns det hos flera av de
medverkande en tydlig frustration –
varför händer det inte mer, vad är det
som hindrar pedagoger från att ta ett
stort steg till?
Matz Nilsson, utbildningsdirektör
i Malmö, började sin betraktelse
ute på de skånska åkerfälten. Digital
teknik är idag en förutsättning för ett
modernt och resurssnålt jordbruk.
Med hjälp av navigeringssystem, kontinuerliga
väderdata, mätningar av
jordmån, chip-märkning av kor och
vägning av skörd, on-line koppling
till världens jordbruksmarknader och
annan statistik kan den mest effektiva
rutten för traktorn läggas in i gps:en,
olika mängd och sammansättning av
gödning kan spridas på olika delar av
samma fält vid en optimal tidpunkt,
kor utfodras med rätt kost och skörden
säljas till bästa pris. Det är inte en
beskrivning av en teknikstyrd verksamhet,
det handlar om att hushålla
med resurser och samtidigt få ett så
bra resultat som möjligt. Varför gör vi
inte så i skolan när resultaten sjunker
och resurserna krymper – använder
tekniken för elevernas bästa?
Matz gav ett antal bilder av pedagogens
förändrade roll: vuxna förebilder
även när det gäller IT, relationsbyggande
med elever för att skolan ska bli
intressant, känna till det som händer
– vara på banan helt enkelt. Grundläggande
kompetenser kring är IT nödvändiga,
inte teknik utan förhållningssättet
– pedagogernas uppdrag handlar
om att leva upp till förväntningar. Vi
behöver ställa om pengarna, tänka
digitalt och på alla. Det händer mycket
där pedagogerna tar makten och driver
utvecklingen med stöd av skolledningen
– skolan måste bli en plats för
kunskap och bildning, inte en plats för
de som inte vet.
Jag är ingenting utan min mobil
Johanna Olsson, lärare i Sigtuna,
beskrev en händelse där hon hade
tagit hand om elevernas mobiltelefoner
under ett studiebesök – elevernas
frustration (åk 4) över att vara
utan kontakt och lättnaden när den
återkom ger en bild av en verklighet
som vuxna ibland har svårt att
hantera. Det är lätt att tycka att “det
mår de bara bra av, det är stressande
att alltid hålla koll”, samtidigt som
samtliga deltagare på seminariet hade
sina mobiltelefoner på (men tyst). Det
handlar om ett nytt förhållningssätt
till omvärlden.
Johanna tog också upp behovet av
att ändra frågan när det gäller elevernas
IT-kunnande från Vem vet mest?
till Vem vet vad? Kunskapen varierar
stort mellan elever och i förhållande
till pedagogen, det handlar om att
utveckla allas kompetens i samverkan.
Att som pedagog kunna skapa intresse,
att vara intresserad skapar relationer
och relationer är en förutsättning
för lärande – digitala verktyg har en
enorm potential för att komma dit.
Johanna hade också en önskelista
för att få det att lysa lite extra hos
eleverna:
• Fortbildning på dagtid, några
förmiddagar per år!
• En projektor i alla klassrum!
• Teknik som fungerar!
• Kanske en digitalkamera till ….
Visst är det både märkligt och lite
pinsamt att en duktig pedagog som
har utvecklat verksamheten på ett
fantastiskt sätt ska behöva önska sig
sådant som förefaller självklart?
Didaktikens verktyg
Maria Nordmark och AnnSofi Persson-
Stenborg från UR visade sitt material
kring Didaktikens verktyg – om
att lära och undervisa multimodalt
www.ur.se/didaktikensverktyg. .
Didaktikens verktyg beskriver hur
teknisk utveckling påverkar lärande
och undervisning och är också ett
konkret exempel på hur man kan
kombinera medier för ett pedagogiskt
syfte. Webbplatsen är till för utbildning
och fortbildning i didaktik, och
ställer krav på användaren: tid, engagemang
och tänkande.
Varför händer det ingenting?
För att få ett nationellt perspektiv på
frågan om IT och den förändrade
lärarrollen avslutades seminariet med
Robert Fahlgren, Lärarförbundet,
Sten Hagberg Lärarnas Riksförbund
och Per-Arne Andersson, avdelningschef
Lärande och arbetsmarknad på
SKL. Det blev både tillbakablickar och
reflektioner kring utvecklingen. Något
som förenade var frågan: Varför
händer det inte mer? Vad är det som
hindrar pedagoger från att ta steget
fullt ut till ett digitalt tänkande?
Några av svaren känns igen – brist
på kompetens, avsaknad av nationella
strategier, en ledning som har abdikerat
och en rädsla för att det tar mer
tid och kräver mer arbete än traditionella
arbetsformer. Att det verkligen
handlar om en förändrad roll, att
IT inte bara är ett verktyg bland alla
andra och att det är en utveckling som
handlar om att arbeta tillsammans
och att förädla kunskap och kunnande
framstod tydligt.
Att vara online med föräldrar på
många olika sätt ställer enligt Robert
nya krav men ger också nya möjligheter,
med kompetensutveckling och
forskning som viktigt stöd.
Stens slutsats var: Mer av allt –
ämneskunskaper med både bredd
och djup, tillit till teknik och varandra,
källkritik och en röd tråd genom
skolan.
Vad väntar vi på? var Per-Arnes
avslutande fråga och hans råd till pedagoger
blev att ta makten och driva
ett eget utvecklingsarbete även om
man inte riktigt vet vart man är på
väg – det går inte att tänka ut i förväg
vad ny teknik och nya möjligheter
ska användas till, det visar sig under
resans gång.
