Ledare:
Skoldebatt i Sverige eller
berättelser och verklighet
Det händer att skolor i Sverige brinner. Det händer att skolor antänds av ungdomar och brinner ned. Detta händer ibland och det är skakande.
Ungdomsboksförfattaren Mats Wahl har i flera böcker belyst fenomenet. I ”Den vilda drömmen” gav han för några år sedan detaljerade skildringar från två skolor i kris. I kris, inte i brand, men med viss brandrisk.
Med en bakgrund som speciallärare och efter omfattande besök vid skolor tolkar han i litterär form
hur förlopp kan utspelas. Parallellt och separat gör han pregnanta beskrivningar av sina möten med
skolor i kris. Han arbetar här nästan som en brottsutredare med en lista på 33 indikatorer, på en skolas
väg mot kris. Skildringar av brist på ledarskap, kunskap och engagemang, av hur snett det kan gå. Men
också av hur det går att göra något åt situationen.
”Efter tv-serien 9A tycks en populär föreställning vara att det finns en slags Stachanovitisk lärare
som med stort ämneskunnande, oerhörd entusiasm, karisma och engagemang kan hantera alla möjliga
sorters svårigheter i skolmiljö. Jag tvivlar starkt på värdet av att enskilda hjältelärare ska, så att
säga, bryta mer kol än någon annan i hela arbetslaget…. Svåra problem i skolvardagen hanteras
bäst och ofta endast genom att hela personalgruppen i samarbete tar itu med allt det svåra.”
Är svensk skola brandhotad? Är svensk skola i kris? I ”Den vilda drömmen” säger Mats
Wahl att han beskriver skolor i kris och att de utgör kanske fem procent av Sveriges skolor. Det
är många, skrämmande många. Idag har han höjt siffran. Men det är inte ’svensk skola’, den
finns inte: ”Det som kallas ’den svenska skolan’ innehåller otaliga enheter där jag efter ett besök
far hem och är förtjust. Tänk om mina barnbarn kunde få gå i en sån skola!”
Jag kommer att tänka på detta när jag läser Maciej Zarembas artikelserie i DN nyligen.
Han skildrar ett antal fall, och gör dem därmed till, just, ’svensk skola’. Inte genom att belägga
att detta är norm, utan genom exemplets makt. Han arbetar främst med berättelsens styrka.
Han lämnar läsaren påverkad, men med en skepsis – hur ser verkligheten egentligen ut?
Skillnaden mot Mats Wahl är belysande och avgörande. Mats Wahl sätter i proportion, upphöjer
inte enskilda fall till norm. Han skiljer litterär berättelse från observation. Jag tror vi i
Sverige idag har ett starkt behov av att vara så omsorgsfulla när vi målar bilderna av skolan.
Medierna får ett starkt genomslag, de påverkar vår syn på verkligheten. Vi behöver höra
våra egna barn, våra egna skolors lärare och elever, för att få en klarare bild. Enkäter brukar visa
att svenska föräldrar är mycket nöjda med sina barns skola. Men samtidigt tror vi att den därmed
är ett undantag. De positiva bilderna ges inte samma utrymme i medier.
Behovet av scener för goda exempel och för det nya som växer fram, är ett av motiven för
konferensen Framtidens lärande. Scener saknas i hög grad, men behövs för att visa upp goda
exempel och möjligheter. Att fler än någonsin söker sig hit, liksom de 1800 personer som deltog
i den nyligen av SKL genomförda Kommunala skolriksdagen är glädjande. Medierna har här en
riktig utmaning i att ge plats för de många fantastiska exemplen på elevers – och deras lärares -
arbete, initiativ och engagemang!
Att Sveriges skolor har utmaningar att möta är tveklöst. En av de centrala utmaningarna är att vara relevant, utmanande och meningsfull för ungdomarna. Det krävs för att eleverna ska ta rejäla tag och se skolan som en väg mot framtiden.
