En bakgrund till konferensen "Nu öppnar vi klassrumsdörrarna!", 26 april 2018 i Stockholm.
Öppna dörrarna till klassrummen
Hur blir man en bra lärare? Jag själv lärde mig mycket av kollegorna. Jag var ung lärare i fysik och matematik på Tumba gymnasium. Det var härliga år som jag minns med glädje. Inte bara för samspelet med eleverna Också samspelet med kollegorna var inspirerande.
Alla ämnessalar för undervisning i fysik liksom i kemi och biologi, låg grupperade runt den naturvetenskapliga institutionen. Där hade lärarna sina arbetsplatser och sitt pedagogiska material. Här fanns lådorna med linser för studiet av ljusets brytning, som gjorde det möjligt att undersöka de eleganta klassiska teorier som klargör hur glasögon, kikare och mikroskop fungerar. Här fanns baljor och vattentankar för att studera vågrörelser på vattenytor, de fenomen som holländaren Christiaan Huygens på 1600-talet kunde förbinda till en teori om vågor och lägga grunden för den moderna teorin om vågor, i polemik med den store Newton, som försvarade sin partikelteori för ljuset. Ett förspel till 1900-talets stora genombrott i synen på ljuset och materien och dess dubbelnatur - både partikel och våg.
Institutionen var en fin men trång arbetsmiljö för lärarna. Betydelsefullt var att alla undervisningssalarna hade dörrar in till institutionen. Det underlättade att hämta in material, men än viktigare var traditionen att vi lärare lämnade dörrarna in till institutionen öppna. Det gav en direkt kontakt med kollegorna. Det bäddade för ett samspel mellan oss lärare, vi behövde inte dölja svårigheter och vi delade glädjeämnen. Alla visste hur det fungerade i andra lärares salar. Det bäddade för ett öppet och förtroendefullt samarbete. Det bidrog också till att vi startade studiecirklar, ordnade turer med långfärdsskridsko och träffades på fritiden.
Det lilla inslaget med en öppen dörr till klassrummen, blev grunden till ett kollegialt utbyte. Kollegornas öron, ögonkast och ibland besök, bidrog till en trygghet och stimulerade ett fint kollegialt samarbetsklimat. Den öppna dörren var en av de små sakerna som tog oss över trösklar och befordrade klimatet, blev en symbol för konkret kollegialt samspel.
Vi har tagit "den öppna dörren" som rubrik för en konferens om hur man utvecklas som lärare, om hur bra lärare kan bli bättre, hur kollegialt lärande kan organiseras - och vad det kan leda till. Det finns mycket internationell forskning kring detta, med studier från Michael Fullan, Helen Timperley, McKinsey & Company och många fler.
Nu vill vi med konferensen "Nu öppnar vi klassrumsdörrarna" den 26 april i Stockholm sätta fokus på den konkreta praktiken kring kollegialt samarbete. Tillsammans med lärare och skolledare, fackförbund, forskare och utredare. Alla behövs i detta samtal. Lärarna blir en riktig profession först när man äger sin egen kunskapsbildning.
Text: PETER BECKER
E-post: peter.becker@diu.se,
Ordförande, Stiftelsen DIU
Foto: Istockphoto
DIU nyhetsbrev nr 2-2018. Stiftelsen DIU verkar för skolans digitala utveckling, driver Guldtrappan, utmärkelsen för skolhuvudmän när det gäller skola och digitalisering liksom lärarpriset Guldäpplet, studieresor till London i samband med Bett-mässan och konferensen Framtidens lärande i samverkan med partners.
Hur blir man en bra lärare? Jag själv lärde mig mycket av kollegorna. Jag var ung lärare i fysik och matematik på Tumba gymnasium. Det var härliga år som jag minns med glädje. Inte bara för samspelet med eleverna Också samspelet med kollegorna var inspirerande.
