Låt internationella kvinnodagen ge perspektiv på #metoo
Internationella kvinnodagen den 8 mars är ett tillfälle att stanna upp och reflektera över jämställdhet och över kvinnors representation i medierna. Dagen ger anledning att återknyta till uppropet Metoo, som var förra årets mest omtalade mediehändelse. Hur växte uppropet fram? Hur kom det sig att uppropet fick så stort genomslag? Vad finns det för feministiska teorier som förklarar hur män ser på kvinnor? Går det idag att med distans och perspektiv blicka tillbaka på de dramatiska månaderna med Metoo? Vad har vi lärt?
Efter att Alyssa Milano publicerat sin tweet den 15 oktober 2017 började kvinnor över hela världen att twittra under hashtagen #metoo.
I de nya läroplanerna som gäller från hösten 2018, men som kan tillämpas redan under innevarande läsår, anges att skolan ska "bidra till att eleverna utvecklar förståelse för hur digitaliseringen påverkar individen och samhällets utveckling" och att eleverna ska "ges möjlighet att utveckla ett kritiskt och ansvarsfullt förhållningssätt till digital teknik".
Detta kan ske på många sätt: inom ramen för ett särskilt tema om digitala medier, genom att eleverna inbjuds att reflektera över sin egen medievardag eller genom att frågorna ges särskild uppmärksamhet inom ramen för andra ämnen eller teman. Det kan också ske genom att knyta an till aktuella händelser som vi gemensamt möter i vår vardag, allt från Olympiska spelen till Melodifestivalen, allt från #delaencoke till #metoo, allt från Kanelbullens dag till Internationella kvinnodagen.
Internationella kvinnodagen den 8 mars är en dag då nyhetsmedierna brukar uppmärksammar kvinnors villkor i Sverige och världen. Det är en dag då jämställdhetsperspektivet ges särskilt fokus. Det är inte osannolikt att medierna i samband med årets kvinnodag kommer att se tillbaka på uppropet Metoo, som var förra årets största och mest omtalade mediehändelse och som riktade strålkastarljuset på den utbredda tysthetskulturen kring sexuella trakasserier.
Uppropet Metoo startade i Hollywood. Den 4 mars anordnas årets Oscarsgala och mycket talar för att galan kommer att bli ytterligare en manifestation för Metoo. När det amerikanska filmpriset Golden Globe delades ut den 7 januari, och när den svenska Guldbaggen delades ut den 22 januari, manifesterade de kvinnliga skådespelarna sin kamp mot sexuella trakasserier genom att klä sig helt i svart.
En dag för kvinnors rättigheter
Den internationella kvinnodagen infaller den 8 mars. Dagen erbjuder ett tillfälle att också uppmärksamma mediefrågorna och att reflektera över kampanjen Metoo.
Idén om en särskild kvinnodag lanserades av det amerikanska socialistpartiet 1909. Året därpå tog den tyska kommunisten Clara Zetkin initiativ till en internationell kvinnodag. Sedan 1978 finns den 8 mars med som internationell kvinnodag på FN:s lista över högtidsdagar. Med detta ändrades dagens inriktning. Där dagen förlorat sin politiska innebörd blev kvinnodagen ett tillfälle för män att uttrycka sin uppskattning till kvinnan, i samma anda som på mors dag eller på alla hjärtans dag. I andra sammanhang har dagen kvar sin politiska prägel med fokus på kvinnors kamp för lika rättigheter och krav på reformer för ökad jämställdhet.
Detta är en kamp för grundläggande rättigheter som fortfarande pågår runt om i världen. Men den är långt ifrån vunnen. I juni 2018 förväntas en lagändring i Saudiarabien som tillåter landets kvinnor att köra bil. Från och med 2018 kommer också biografer att tillåtas i landet, efter att ha varit förbjudna i 35 år - men med olika avdelningar för män och kvinnor. Att i privilegierade länder som Sverige göra aktioner under den internationella kvinnodagen är därför också ett sätt att visa internationell solidaritet. "We march for those who can't", som det brukar heta i demonstrationstågen.
Det datum då vi uppmärksammar den internationella kvinnodagen har kopplingar till hur kvinnor den 8 mars 1914 anordnade möten över hela världen för att protestera mot det som skulle komma att bli känt som första världskriget. En viktig händelse var också de kvinnodemonstrationer för "bröd och fred" som ägde rum i Ryssland den 8 mars 1917 (enligt den gregorianska kalendern) och som banade väg för den ryska revolutionen och för kvinnlig rösträtt. Men i praktiken upphävdes rösträtten för samtliga medborgare när bolsjevikerna tog makten i Ryssland i slutet av året - och återinfördes inte förrän 1991. Men de ryska kvinnornas uppror förblev en symbol för kvinnokampen. Deras uppror sågs av många som "den tändande gnistan".
I flera länder var det första världskriget som banade väg för rösträttsreformer. Den som förväntades kriga och dö för sitt land skulle också ha inflytande över de politiska besluten. När männen stred och dog i skyttegravarna tog kvinnorna över många av männens uppgifter på hemmaplan. Kvinnorna lämnade hemmen för att arbeta inom industrin, inom transportväsendet och inom jordbruket. Kvinnorna visade sig vara minst lika kapabla som männen - och i Storbritannien sågs den kvinnliga rösträttens införande 1918 som ett erkännande för den insats kvinnorna gjort under kriget. Det var omöjligt att låta kvinnorna förbli en andra rangens medborgare när freden kom.
I år skriver vi 2018. Det har ännu inte talats så mycket om att det i år är hundra år sedan Sveriges riksdag fattade beslut om att göra Sverige till en demokrati med allmän och lika rösträtt för både män och kvinnor. Det är anmärkningsvärt att firandet av Ingmar Bergman 100 år gett upphov till fler böcker och jippon än demokratifrågan. Flera debattörer har ställt frågor om Bergman, kulten kring det manliga geniet och regissörens kvinnoaffärer i ett försök att göra kopplingar till dagens debatt. Andra har funnit det orimligt att "skruva en #metoo-ram kring Bergman", som filmkritikern Jan Lumholdt uttryckte saken i en artikel i Svenska Dagbladet den 30 januari 2018.
Metoo-rörelsen
Metoo blev förra årets mediehändelse
Hösten 2017 dominerades av en mediehändelse som snabbt fick oanade proportioner världen över. Det var den 5 oktober 2017 som The New York Times avslöjade att flera amerikanska skådespelerskor utsatts för våldtäkter och sexuella övergrepp av den amerikanske filmproducenten Harvey Weinstein. Händelserna var kända i branschen sedan tidigare, men det var först då skådespelerskan Ashley Judd trädde fram och berättade om sina egna erfarenheter som debatten tog fart.
Detta föranledde skådespelerskan Alyssa Milano att den 15 oktober 2017 göra ett upprop på Twitter. "If you've been sexually harassed or assaulted write 'me too' as a replay to this tweet", skrev hon. "If all the women who have been sexually harassed or assaulted wrote 'Me too' as a status, we might give people a sense of the magnitude of the problem", förklarade Alyssa Milano i sin tweet. På mindre än ett dygn hade över 30.000 personer anslutit sig till uppropet. Efter en vecka nådde uppropet 85 länder med totalt 1,7 miljoner tweets.
Det händelseförlopp som följde överraskade många. Sociala medier blev en plattform för aktivism och ökad medvetenhet. Krav på förändringar formulerades, ansvar utkrävdes och världen förändrades. Den amerikanska tidskriften Time valde att i årets sista utgåva (nr 25-26/2017) utse alla dem som genom kampanjen Metoo bidragit till att bryta tystnaden om sexuella övergrepp till "Person of the Year 2017" - The Silence Breakers.
Det är inte första gången tidskriften Time på detta sätt utser ett kollektiv till "Person of the Year". År 2006 hade tidskriften en bild av en dator på omslaget där bildskärmen var klädd med spegelfolie. Den som tittade på tidningsomslaget såg sitt eget ansikte i denna spegel. Rubriken löd: "Person of ther Year: YOU. (Yes, you. You control the Information Age. Welcome to your world.)" Hur har vi inrättat oss i denna nya sköna värld av digital information? Och i vilken utsträckning har vi kontroll över den?
Nya medier förändrar världen
Samma höst som uppropet Metoo i vår tids sociala medier riktade fokus på sexuella trakasserier och jämställdhet uppmärksammades också att det var 500 år sedan Martin Luther den 31 oktober 1517 sägs ha spikat upp ett dokument med 95 teser på porten till slottskyrkan i Wittenberg i östra Tyskland där han ifrågasatte den katolska kyrkans lära.
De 95 teserna översattes snabbt från latin till tyska. De trycktes och spreds, vilket innebar att denna konflikt blev den första i världshistorien som understöddes av tryckpressen. Inom två veckor hade kopior av teserna spridits genom Tyskland och inom två månader kunde texten återfinnas i hela Europa. Denna 500-åriga mediehändelse banade väg för en helt ny världsordning.
Nya idéer, ny medieteknik och nya kommunikationsformer bidrar till att förändra världen. Idag är det sociala medier som regerar. År 1517 var det tryckpressen. Martin Luther blev kyrkans nya auktoritet. Och i sin lilla skrift "Lilla Katekesen med Hustavlan", från 1529, slog han fast att kvinnors och barns underordning i samhället var en order givet av Gud. "Lilla katekesen" kom att användas flitigt i svenska skolor. Först genom skolförordningen 1919 avskaffades kravet på utantillärningen av katekesen i den svenska skolan. Denna reform har sitt hundraårsjubileum nästa år.
Alla förändringar är inte nödvändigtvis till det bättre. Därför är det viktigt att stanna upp och reflektera över hur teknikutvecklingen genom historien, och via digitaliseringen i vår tid, påverkar individen, våra värderingar och samhällets utveckling. Medierna spelar en dominerande roll i våra liv och vår vardag. Frågan är: Vilken värd vill vi leva i? Och hur kan vi på demokratins grund, och med respekt för alla människors lika värde, ge plats för en mångfald av röster och perspektiv?
En explosion på sociala medier
Efter att Alyssa Milano publicerat sin tweet den 15 oktober 2017 började kvinnor över hela världen att twittra under hashtagen #metoo. Kampanjen spreds snabbt till Sverige där den exploderade på sociala medier med otaliga vittnesmål om sexuella övergrepp och trakasserier.
En rad svenska yrkesgrupper slöt sig samman bakom egna upprop, som till exempel #tystnadtagning, för skådespelare; #medvilkenrätt, för jurister; #närmusikentystnar, för musikbranschen; #vikokarover, för restaurangbranschen; #timeout, för idrottsvärlden; #tystiklassen, för elever i skolan; #ickegodkänt, för lärare; #sistaspikenikistan, för byggbranschen; #inteforhandlingsbart, för fackföreningsrörelsen; #givaktochbitihop, för försvarsmakten; #vispelarintemed, för personer inom gamerkulturen och spelvärlden - och många fler.
Begreppet "Me Too" lanserades ursprungligen på det sociala nätverket MySpace år 2006 av den amerikanska aktivisten Tarana Burke som idag arbetar för den Brooklynbaserade organisationen Girls for gender. Hennes syfte var då att hjälpa flickor och kvinnor som, likt henne själv, fått utstå sexuella trakasserier och övergrepp. Tanken var att kunna skapa en förtrolig gemenskap på nätet som skulle kunna bryta kvinnors isolering och bidra läkning.
Men vid den tiden var världen ännu inte beredd att lyssna till uppropet och kanske krävdes också att de sociala medierna fått tid att utveckla sina funktioner. Möjligheten till "retweet" fanns inte när Twitter lanserades år 2006 och få förstod från början möjligheterna med att bryta upp de sociala nätverken med hashtags. Funktionen med hashtags introducerades av datorentusiasten Chris Messina som presenterade idén på Twitter år 2007. Funktionen fick sitt stora internationella genomslag i samband med protesterna som följde efter presidentvalet i Iran år 2009.
Idag har det öppna debattklimatet och de tekniska funktionerna i sociala medier möjliggjort en världsomspännande uppslutning kring kampanjen #metoo. Effekterna har varit omtumlande. Stora medieprofiler, regissörer, politiker och andra personer har dragits ut från skuggorna och stängts av från sina uppdrag, tvingats avgå och uteslutits från prestigefyllda sammanhang och så vidare.
#Tystnad tagning
Inom området scenkonst, där föreställningarna kring det manliga geniet regerat under lång tid, blev strukturerna extra tydliga. Den 8 november 2017 gick 456 svenska skådespelerskor ut i det gemensamma uppropet #tystnadtagning i Svenska Dagbladet där de vittnade om sexuella övergrepp inom film- och teaterbranschen.
Anklagelserna riktades mot regissörer, manliga skådespelare och mot den tystnadskultur som omgärdat många män i statusfyllda positioner och som gjort att de aldrig ställts till svars för sina övergrepp. En aspekt av kritiken handlade om hur manliga chefer agerat mot kvinnor i underordnad ställning eller mot medarbetare med tillfälliga kontrakt och som därför inte haft mod att värja sig eller göra sin röst hörd.
Uppropet #tystnadtagning växte och ledde fram till en stor manifestation. Den 19 och 20 november 2017 samlades skådespelare på tolv orter i Sverige för att inför publik läsa upp de anonyma vittnesmål om sexuella övergrepp som kommit in. 703 svenska skådespelare hade då skrivit på uppropet. Söndagen den 19 november 2017 genomförde nätverket bakom #tystnadtagning en manifestation på Södra teatern i Stockholm i närvaro av bland andra drottning Silvia och kronprinsessan Victoria samt kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke. Mediebevakningen blev enorm och manifestationen direktsändes av Sveriges Television.
Den manliga blicken
När det gäller vårt sätt att se på kvinnans roll på film och teater finns intressanta paralleller till den analys som den feministiska filmteoretikern Laura Mulvey gör i essän "Visual Pleasure and Narrative Cinema" från 1975. Laura Mulvey myntar i denna essä begreppet "The male gaze", det vill säga "Den manliga blicken", med vilket hon beskriver hur filmkameran traditionellt intar den heterosexuelle, manlige betraktarens perspektiv. Laura Mulvey exemplifierar med filmer där den manliga huvudkaraktären aktivt betraktar kvinnor, men Laura Mulvey vill också visa att "Den manliga blicken" är vad som presenteras som en normativ utgångspunkt för publiken.
På film kommer den "Den manliga blicken" till uttryck då berättelsen inom ramen för handlingen skildrar hur en man tittar på en kvinna. Det kan till exempel understrykas av att mannen fysiskt tar upp en kamera eller en kikare för att betrakta kvinnan. Laura Mulveys paradexempel är Alfred Hitchcocks film "Fönstret mot gården" ("Rear Window"), från 1954, där James Stewart spelar en (tillfälligt) rullstolsbunden fotograf som sitter i sin lägenhet och fördriver tiden med att spana på sina grannar, bland annat en lättklädd kvinna som han börjar följa regelbundet och som han en dag misstänker kan ha blivit mördad.
Det kan också handla om att filmen beskriver en situation där kameran visar vad mannen ser (subjektiv kamera när en manlig skådespelare till exempel vänder sig om och ser efter en kvinna), men det kan lika gärna handla om ett oredovisat perspektiv, där den manliga blicken och den manliga "tittarpositionen" bara tas för given.
Ofta befinner sig kvinnan redan i en position där hon kan betraktas. Ofta är kvinnans kropp blottad eller avklädd. Vanligtvis bevittnar publiken hur kameran används för att utforska kvinnan genom att panorera över hennes kropp innan kameran zoomar in hennes ansikte. Detta gestaltar hur kvinnor traditionellt förväntas bli betraktade, som ett objekt för mannens (eller andra kvinnors jämförande blick), inte bara på film eller i mediala framställningar, utan i vår kultur. Tänk på hur kameran betraktar kvinnans kropp i tv-reklam för mode, make-up eller rakhyvlar för kvinnor.
Laura Mulvey menar att också själva biobesöket, där publiken sitter i salongen och betraktar personerna på vita duken, konstituerar ett manligt voyeuristiskt perspektiv.
Laura Mulveys artikel tar sin utgångspunkt i en psykoanalytisk (freudiansk) teoribildning som går ut på att mannen måste kuva kvinnan för att kunna kontrollera sina rädslor och sina drifter. Det sker bland annat genom att mannen distanserar sig från kvinnan och objektifierar henne. Detta kommer symboliskt till uttryck i konstnärliga framställningar, i populärkulturen och särskilt inom filmen.
"Detta får oss att se den verkliga utmaningen", skriver Laura Mulvey. "Hur ska vi ta upp kampen mot dessa omedvetna strukturer som också finns i språket (och som formades i det kritiska ögonblick då vårt språk grundlades) samtidigt som vi lever våra liv fångade i patriarkatets språk. Det finns ingen möjlighet att skapa alternativa perspektiv ur det blå, men vi kan börja arbeta för en förändring genom att undersöka patriarkatets strukturer med de verktyg som står till buds, där psykoanalysen inte är den enda vägen, men utgör ett viktigt förhållningssätt."
Mannen som subjekt - kvinnan som objekt
Laura Mulvey menar att visuell konst traditionellt struktureras kring det heterosexuella, manliga perspektivet som reproducerar en bild av mannen som ett aktivt och handlande subjekt, medan kvinnan reduceras till ett passivt objekt. När denna analys av hur kvinnor traditionellt porträtteras på film och i andra medier sätts i relation till de vittnesmål om sexuella övergrepp från män i maktposition, som uppdagats inom ramen för Metoo-kampanjen, uppstår en oroande insikt om hur en patriarkal könsmaktsordning iscensätts, reproduceras och utövas.
Den kritik som riktats mot Laura Mulveys analys har handlat om att hon förbiser det faktum att det också finns filmer med kvinnliga huvudpersoner som driver handlingen framåt och att den kvinnliga publiken också kan objektifiera och känna njutning av att betrakta den manliga kroppen. Hennes essä är inriktad på det heteronormativa och förbiser att det också kan finnas olika homoerotiska perspektiv. Laura Mulvey har ibland ansetts fångad i de föreställningar som präglade 1970-talets kvinnorörelse. Samtidigt har frågorna om könsmaktsordning och representation i både samhället och medierna fortsatt att stå i fokus i den allmänna debatten.
Det viktiga med Laura Mulveys artikel är att den kommit att bli en tongivande text som riktat uppmärksamhet på att skildringar på film, och i andra medieformer, alltid framställs ur ett visst perspektiv. Detta perspektiv kan vara öppet redovisat och ibland även problematiserat. Men detta perspektiv kan också vara dolt i ett förgivettagande om att vi alla delar samma perspektiv på ett visst förhållande.
För att motverka detta stereotypa förgivettagande i de bilder som representerar liv och vardag i en vanlig svensk kommun, valde Gävle kommun att 2016 publicera boken "Bilder som förändrar världen", utformad av fotografen Tomas Gunnarsson. Boken ger en rad slående exempel på det som Laura Mulvey skriver om och som knyter an till hur kön, etnicitet och ålder kan gestaltas på ett mer varierat sätt i kommunal information till medborgarna, i trycksaker och på kommunens webbplats.
Kvinnorörelsen satte ord på övergreppen
Vissa menar att det är kvinnorörelsen på 1970-talet som banat väg för dagens diskussion och för den genomslagskraft som kampanjen Metoo fått i Sverige. Fram till år 1965 var våldtäkt inom äktenskapet inte ett brott i Sverige. Sexuellt våld och sexuella trakasserier mot kvinnor blev under 1970-talet en central fråga för kvinnorörelsen. Det bidrog till att det skapades ett språk för sexuella övergrepp och att det blev legitimt att vittna om erfarenheter av sexuellt förtryck.
De slutna diskussionsgrupperna i dagens sociala medier har gjort det möjligt att skapa förtroliga utbyten där kvinnor kunnat berätta om vad de utsatts för. Det vanliga har annars varit att kvinnor och flickor stigmatiseras, stämplas, nedvärderas och tystas när de berättar.
"Ju fler som vågar säga me too, desto mer kan nedvärderande föreställningar om utsatta flickor eller kvinnor förändras och då vågar ännu fler berätta", förklarar Ninni Carlsson, forskare vid institutionen för socialt arbete vid Göteborgs universitet, i en intervju i Svenska Dagbladet den 10 november 2017.
Metoo-vågen blev störst i Sverige
"Metoo-vågen blev störst just i Sverige - så gick det till", var rubriken på Dagens Nyheters löpsedel den 3 december 2017. I tidningen ges sedan en rad förklaringar till detta. Det handlar om de sociala mediernas utbredning. Det handlar om att Sverige är ett litet land där ett upprop snabbt blir nationellt. Det handlar om att Sverige i vissa avseenden är ett extremt land: "Ett sekulariserat land, där befolkningen sätter tilltro till rationalitet och förnuft. Ett land där självförverkligande och livskvalitet väger tungt." Det handlar om ett land där människor har vana av att organisera sig.
Mediestrategen Brit Stakston lyfter fram kampanjen #prataomdet, som inleddes år 2010 i kölvattnet av de sexualbrottsanklagelser som riktades mot Wikileaksgrundaren Julian Assange efter hans besök i Sverige. I likhet med #metoo uppmanade #prataomdet till diskussion om sexuella övergrepp.
"Efter #prataomdet låg en stor digital rörelse startklar", säger Brit Stakston till Dagens Nyheter. Brit Stakston är förvånad att vare sig politiker eller traditionella folkrörelseorganisationer tydligare har omfamnat den senaste tidens sjudande aktivitet som digitaliseringen och de sociala medierna representerar.
En epidemisk spridning i sociala medier
På "Google trender" finns en karta som illustrerar hur sökordet "metoo" spridits över världen. I slutet av 2017 toppade Sverige listan, med Norge på andra plats. Leon Nudel visar i en artikel i tidskriften Fokus (nr 50-52/2017) hur spridningen kan förstås genom en epidemiologisk modell, det vill säga en modell som används för att förstå spridningen av ett sjukdomsförlopp. Den förste som populariserade denna teori var författaren och journalisten Malcolm Gladwell i sin bok "Den tändande gnistan - Hur små faktorer kan förändra världen" (Bokförlaget Prisma, 2003).
Boken beskriver hur ett fenomen kan utvecklas på ett explosionsartat sätt, och ges en gigantisk spridning, när det uppnått en viss kritisk punkt - "the tipping point". Malcolm Gladwell jämför med hur virus sprids. Formeln har tre faktorer: 1) De personer som överför smittoämnet, 2) själva ämnet, och 3) miljön där ämnet tillåts verka.
När det gäller Metoo fanns till en början enbart ett fåtal människor som vittnade om sina upplevelser och som förde budskapet vidare. För att de skulle få inflytande krävdes, enligt Malcolm Gladwells terori, att personerna skulle ha ett starkt socialt inflytande. Malcolm Gladwell kallar detta för "lagen om de få". Från de glamorösa skådespelarna i Hollywood och de svenska skådespelarna i #tystnadtagning nådde Metoo-kampanjen till slut Svenska Akademien. Dessa kända och inflytelserika personer lockade fram ett stort antal följare som fortsatte att dela erfarenheter.
Men den förklaringen är bara en del av sanningen. Det handlar också om själva budskapet. För att förstå varför folk delar något så måste man se till innehållet, själva budskapet: me too - jag också. Oavsett bransch eller åldersgrupp så har uppropet Metoo handlat om berättelser som människor vill dela och som andra människor vill ta del av. Det är berättelsen som är central i alla virala succéer. Ämnet eller budskapet måste enligt Malcolm Gladwell ha en viss "klibbighetsfaktor". Och så var fallet med Metoo.
"I metoo-rörelsen bär varje vittne på sin egen historia som det delar med sig av. Och varje vittne blir en del av den stora berättelsen: Vad har vi tillåtit för samhälle?" skriver Leon Nudel i tidskriften Fokus. Det handlar om den tredje faktor som Malcolm Gladwell kallar "sammanhangets makt". Tiden måste vara inne och platsen måste vara den rätta för att någonting ska få genomslag. Det handlar om att i ett större perspektiv se kopplingar mellan sin egen roll som individ och samhällets utveckling. Nyckeln till att få människor att agera står ofta att finna i den omedelbara situationens detaljer. "Sammanhangets makt säger att människor är långt mer uppmärksamma på sin omgivning än vad det kan synas", skriver Malcolm Gladwell.
Sociala medier i samspel med traditionella medier
Efter ett par månader med #metoo under hösten 2017 var det möjligt att konstatera hur kampanjen som inleddes i sociala medier hämtat stöd hos ett flertal traditionella medier, men också i en rad olika manifestationer i form av möten och seminarier. Människor har kunnat sluta sig samman och mobilisera sig via upprop på Twitter och Facebook. Dessa upprop har sedan nått spridning då de blivit omskrivna i traditionella dagstidningar och getts uppmärksamhet i radio och tv.
I Sverige, där Metoo-rörelsen sägs ha fått störst genomslag i hela världen, producerades på kort tid två böcker i ämnet som publicerades i december 2017, dels "MeToo: 100 berättelser och tio frågor som behöver besvaras", redigerad av Colette van Luik (Max Ström/Stiftelsen AllBright), och dels "Me too: Så går vi vidare - Röster, redskap och råd", redigerad av Alexandra Pascalidou (Lava förlag).
Det är också i efterhand det uppstått en diskussion om hur kampanjen #metoo förändrades över tid under hösten 2017. Det som började med att kvinnor av solidaritet twittrade de två orden "Me too", blev efter hand en samling anonyma vittnesmål om sexuella övergrepp och ofredanden - vilket ledde vidare till en rad utpekanden av personer som tvingades lämna sina arbeten och förtroendeuppdrag utan att det skett en juridisk prövning där de getts möjlighet att försvara sig.
I efterdyningarna av #metoo har alla etablerade medier tvingats rannsaka de redaktionella bedömningar som gjorts när det gäller att publicera namn på vissa av de personer som pekas ut - medan andra påstådda förövare inte pekas ut med namn i traditionella medier. Detta är frågor som allmänhetens pressombudsman, Ola Sigvardsson tog upp i artikeln "Förtroendet för pressetiken skadat av namnpubliceringar", som publicerades på DN Debatt den 15 december 2017.
Det är uppenbart att Metoo tillhör det senaste årets största mediehändelser i världen. Händelseförloppet överraskade många, genomslaget i sociala medier lämnade avtryck hos de utpekade människor som hade svårt att försvara sig när den epidemiologiska spridningen var som mest viral. Uppropet Metoo går att förstå, men måste också tåla en genomlysning, ett ifrågasättande och en debatt. Var förs idag den mediekritiska diskussionen där vi reflekterar över det som skedde? Hur kan Metoo bli ett lärande exempel inom ramen för skolans uppdrag?
Diskussion kring Metoo är ett exempel på vikten av att utveckla förståelse för hur digitaliseringen påverkar individen och samhällets utveckling. Det handlar om sociala medier i vår tid. Det handlar om att utveckla ett kritiskt och ansvarsfullt förhållningssätt till digital teknik. Det handlar, som i fallet med många andra revolutioner, om hur önskade förändringar också kan få en rad oönskade konsekvenser som inte i alla avseenden gör världen bättre. Vi måste lära oss att använda sociala medier för att utveckla former för demokrati och inflytande. Inte utnyttja nätets möjligheter till anonymitet för att återinföra skampålen i en digital tid.
Referenser
Artikeln "Harvey Weinstein Paid Off Sexual Harassments Accusers for Decades" av Jodi Kantor och Megan Twohey, där skådespelerskan Ashley Judd träder fram, var utgångspunkten för Metoo-uppropet. Artikeln publicerades i The New York Times den 5 oktober 2017.
https://www.nytimes.com/2017/10/05/us/harvey-weinstein-harassment-allegations.html
Laura Mulveys essä, "Visual Pleasure and Narrative Cinema", ingår i boken "Film Theory and Criticism", redigerad av Leo Braudy och Marshall Cohen (Oxford University Press, 1999), sid 833-844. Artikeln går att nå på internet:
http://www.composingdigitalmedia.org/f15_mca/mca_reads/mulvey.pdf
Gävle kommuns handbok "Bilder som förändrar världen", från 2016, är utformad av fotografen Tomas Gunnarsson. Boken problematiserar hur kön, etnicitet och ålder kan gestaltas i kommunal information till medborgarna. Boken är på 60 sidor och går att nå via upphovsmannens webbplats:
http://www.genusfotografen.se/?p=7305
Ninni Carlsson, forskare vid institutionen för socialt arbete vid Göteborgs universitet, intervjuas om kampanjen Metoo i artikeln "Forskare: '#Metoo kan leda till riktig förändring'" av Nora Engström, publicerad av Svenska Dagbladet den 10 november 2017.
https://www.svd.se/forskare-metoo-kan-leda-till-riktig-forandring
Det stora genomslaget för kampanjen Metoo i Sverige analyseras i artikeln "Därför sköljer #metoo-vågen in över Sverige" av Sanna Torén Björling och Karin Eriksson, publicerad i Dagens Nyheter den 3 december 2017. Rubriken på Dagens Nyheters omslag denna dag lyder "Metoo-vågen blev störst just i Sverige - så gick det till".
https://www.dn.se/arkiv/nyheter/darfor-skoljer-metoo-vagen-in-over-sverige/
blankspot.se/journalistiken-in-i-klassrummet
Leon Nudel analyserar genomslaget för kampanjen Metoo utifrån teorierna i författaren Malcolm Gladwells bok "Den tändande gnistan - Hur små faktorer kan förändra världen" i artikeln "Nätstatistik visar metoos segertåg", publicerad i tidskriften Fokus, nr 50-52/2017.
DIU nyhetsbrev nr 2-2018. Stiftelsen DIU verkar för skolans digitala utveckling, driver Guldtrappan, utmärkelsen för skolhuvudmän när det gäller skola och digitalisering liksom lärarpriset Guldäpplet, studieresor till London i samband med Bett-mässan och konferensen Framtidens lärande i samverkan med partners.
