Ledare DIU 2/2016:

Varifrån får vi begrepp för att förstå världen?

En del personer ser lite längre än oss andra. Fysikprofessorn Bodil Jönsson är en sådan. I hennes profession är begrepp som rum och tid centrala. Men hennes tankar har gått långt utanför fysikens sfärer, till de mänskliga och existentiella, då hon för något decennium sedan publicerade sina Tio tankar om tid. Hennes funderingar har satt djupa spår i vårt tänkande. Med påpekandet om vårt behov av ställtid, tiden att byta tankespår från ett sammanhang till ett annat. Och ännu viktigare: vårt behov av tid för eftertanke. Att kunna lämna beskedet på jobbet, inte ”jag är på möte”, utan ”jag tänker”. Ja helt enkelt, tid att tänka.

När Internet med www – world wild web som en del tolkar det – tog fart kring millennieskiftet, berörde det oss alla. Bodil Jönsson tänkte ett steg längre och skrev boken ”Den obändiga söklusten”. Hon gick till kärnan i hur lärandet påverkades av den webb som växte fram, ett nytt alexandrinskt världsbibliotek med enorma informationsresurser. Tillgängliga för alla med internet, mestadels fritt. Hon såg, liksom kognitionsforskaren Peter Gärdenfors med sin bok ”Lusten att förstå”, till människans nyfikenhet och till den i generna inbyggda driften att lära. Det som gör att vi som spädbarn kröker ryggen uppåt och lyfter huvudet; börjar krypa; ställer oss upp och börjar gå och senare erövrar talet. En serie mirakel. Drivkraften för att lära, utvecklas och förstå.

Bodil Jönsson har en passion för lärandet, och medverkade därför i Guldäpplets utdelning till lärare, första gången var 2007. När vi då skulle göra ett seminarium på Skolforum i samband med detta, hade Bodil tänkt vidare, ett steg längre, igen. En fråga hon nu ställde var: varifrån kommer vårt strukturerade tänkande? Kommer det ur den rena nyfikenheten och det fria sökandet på nätet?

Låt mig förklara. Som fysikprofessor rörde hon sig vant med begrepp som kraft och energi, avancerade fysikaliska begrepp, som inte alltid svarar mot vår intuition. Vi vet av erfarenhet att det kostar på att skjuta bilen framåt. Medan fysikern hävdar att rörelse i obruten bana utan motstånd inte alls kräver någon kraft. Skillnaden blir begriplig först när vi tränger in i ordet motstånd och introducerar friktionen, en motkraft. Dessa begrepp kommer inte till oss av sig själva, i vardagen. De är resultat av människans tänkande, i tusentals år, till exempel hos Aristoteles, Stevin, Galileo, Newton. Både det fysiska och det vetenskapliga arbetet. Hur får vi del av detta arv?, funderade Bodil. Det blev senare en bok med samma titel som seminariet, ”Vi lär som vi lever”(2008).

Och här finns steget från lusten att lära, från det fria sökandet, till det strukturerade kunskapsbygget. Hur garanterar vi det?, frågade Bofil Jönsson. Här ställs, menar jag, frågan om kulturarvet, i vid bemärkelse – inte bara dess skulpturer och byggnader, utan dess begreppsbildningar och språk. Om kulturarvet och skolan, där skolan idag inte har samlingarna, men väl behöver förvalta begreppsbildningen. Samlingarna finns idag tillgängliga på nätet i stor skala, alla föremål, fenomen, dokument, källor och nyhetsbilder, återgivna i bearbetning– så många och så bearbetade att vi behöver en avancerad kännedom och kritisk förmåga för att hitta och värdera dem. Skolan behöver inte längre äga samlingarna, men skolan behövs som en mötesplats för att få och utveckla orden, begreppen. Skolan blir en scen för att i samverkan med andra förstå världen. Här ser vi basen för kunskapsfrågorna i läroplaner, för en god lärarutbildning, för kunniga lärare och för den professionella läroboken – snart digital – som stöd. Stora sammanhang, stora begrepp. Basen för vår vardag i skolan. Och för att förstå frågan om läromedel, även digitala.

Peter Becker
E-post: peter.becker@diu.se