Av: Lena Elfvingsson
Rektor på Vattmyraskolan i Järfälla
och vice ordförande i Föreningen DiU
Ledarskap för en skola ”i tiden”
Det krävs mod för skolledare att satsa
på IT. Trots att IT ses som en självklarhet
i dagens samhälle är det inte en
självklarhet i alla skolor. Stöd behövs i
olika former. Nationellt stöd i form av
uppdaterade styrdokument är viktigt
och borde vara självklart. En lärar- och
rektorsutbildning där digital kompetens
ingår för alla och en uppföljning
som också ser det digitala perspektivet
likaså.
Vi var många som tidigt såg möjligheterna,
och som utan stöd i vare sig
styrdokument eller på grund av att vi
blev ”kontrollerade” av skolmyndigheter,
började utveckla och bruka den
digitala tekniken i lärandets tjänst.
Så kom flera nationella satsningar,
och det gav stöd och kraft, men därefter
hade vi ledare på golvet behövt
mer stöd i processen.
Ekonomin spelar roll
Det går inte att bortse från den ekonomiska
aspekten och trots en positiv
attityd och vilja har otroligt många
ledare i kommunerna arbetat i brant
uppförsbacke. Jag vill inte att detta
ska uppfattas som en trist bortförklaring,
utan som ett inlägg ur ett skolledarperspektiv.
Rektor är ansvarig för att ge förutsättningar,
driva utveckling och följa
upp verksamheten.
I dag diskuterar vi inte i termer
av IKT:s vara eller inte vara, det är en
självklarhet både i och utanför skolan.
Men ändå ser elevernas skolvardag så
olika ut.
När det gäller alla frågor där det
inte sker, det som ”borde” ske, så är
det ledarskapets betydelse som lyfts
fram, det gäller självklart också IT i
skolan. Det är rektor som sätter dagordningen
och som gör prioriteringar
av kollegiets gemensamma tid och
resurser. Det är makt, och den måste
användas med blick mot framtiden.
Att göra vägval som ger eleverna de
bästa möjliga förutsättningarna.
Det finns väl ingen som tror att
det finns en enda väg att följa? Det
är flera olika vägar som kommer att
trampas upp på grund av våra olika
förutsättningar, och det betyder också
att det stöd vi efterfrågar kommer
att se olika ut. Det är ingen konflikt i
det – bjud olika processtöd, gör lokala
behovsanalyser, men gör det med en
tydlig vision om en skola där våra
barn/elever ska få de bästa förutsättningarna.
Det ska hända i klassrummet
Mikael Alexandersson använde fyra
begrepp på konferensen Framtidens
lärande 2009 för att känneteckna ungdomarna
idag;
• Snabbhet
• Tillgänglighet
• Kommunicerbarhet
• Socialitet
Hur matchar vi detta utan tillgång
till tekniken?
Det är i klassrummet det ska
hända. Pedagogen ska vara väl förtrogen
med IKT i skolan och självklart
ska alla klassrum vara välutrustade.
Skolledarna ska prioritera och driva
utvecklingen av IKT lokalt på enheterna.
Skolchefernas betydelse, för att
driva utvecklingsprocessen och hålla
kommunpolitikerna uppdaterade och
informerade för att de i sin tur ska
göra prioriteringar och satsningar i rätt
riktning, kan inte nog understrykas.
För att denna kedja ska hålla och
ge kraft åt en hållbar process behövs,
som sagt – olika former av stöd. Det
handlar styrdokumenten, om lärarutbildning,
rektorsutbildning och kompetensutveckling
för skolledare. Men
det handlar också om en nationell
vision och nationell uppföljning.
Jag har ingen övertro på styrdokumentens
direkta påverkan i förändrings-
och utvecklingsarbete, men
det måste finnas en tydlig vision och
en uttalad riktning. Men än så länge
krävs det också mod.
Ge skolledarna förutsättningar
De kommuner med politiker och
tjänstemän som tillsammans har vågat
prioritera IKT både ekonomiskt
och i sina lokala mål har givit sina
skolledare goda förutsättningar att
leda skolor ”i tiden”.
Det som krävs är
• utökad tillgång till väl fungerande
teknik
• kompetensutveckling – digital
kompetens
• organiserade erfarenhetsutbyten
• digitaliserad information – dialog
– interaktion
• utvecklingsplan för IKT som är
budgeterad – för ”IT är en ny kostnad”.
Det var ett mantra för tio år
sedan… och det tål att upprepas,
eftersom det fortfarande finns tankar
om att det ”inte behöver kosta mer”.
Jag och mina kollegor vill leda
skolor som möter barn/elever/ungdomar
med inspirerande förutsättningar.
Jag tror inte på tanken att göra IT
till ett ämne (som Camilla Lindberg,
FP, föreslår i en debattartikel ”Gör IT
till ett eget skolämner på Brännpunkt
i SVD, 19 feb 2010) bidrar till det.
Välutbildade pedagoger med moderna
verktyg tror jag däremot på.
Vi behöver dela erfarenheter och
framgångsfaktorer med varandra över
skol- och kommungränser. Jag hoppas
vi möts på ”Framtidens lärande”-
konferensen i maj!