Av:Bosse Andersson
E-Post:bosse.andersson@utbildning.lerum.se

En projektfärd i med- och motgång.

Runt om i landet kämpar arbetslag med sina Itis-projekt. Trots brist på tid, slit mot stela organisationsstrukturer, traditioner och bristfällig teknik är resultaten i många fall imponerande och inspirerande. Östrabogymnasiet i Uddevallas skapade ”Den virtuella länken”.

Arbetslaget på Östrabogymnasiet hade redan tidigare arbetat tillsammans i ett projekt kallat ”Den naturliga länken”. Målet har varit att man genom att ”länka” delar av kurser i olika ämnen ska göra arbetet mer sammanhållet, intressant och berikande – för både lärare och elever. När Itis kom föddes tanken på att mer utnyttja IT i klassrummet, försöka skapa ett virtuellt arbetslag där både lärare och elever skulle utnyttja den moderna tekniken för att kunna samarbeta mer effektivt och ha ökad kontakt både med varandra och med den övriga världen, det vill säga kommuniera, dokumentera och presentera arbetet på webben.

vatten – sammanhållande länk
Skolan har en naturvetenskaplig inriktning och arbetslaget valde så småningom vatten som tema för sitt Itis-projekt. Under temat vatten har sedan elever på NV-programmet bland annat skrivit poesi och berättelser på svenska och engelska, målat akvareller, fotograferat, komponerat musik, beskrivit hur Uddevallabron påverkar regionens näringsliv och förklarat vattnets funktion för människokroppen. Humanistiska, naturvetenskapliga och samhällsvetenskapliga perspektiv vävdes ihop och presenterades på Internet av eleverna. Några av eleverna deltog dessutom i projektet Virtue (se faktaruta).

Vilka glädjeämnen och problem uppstår när 60 elever och ett tiotal lärare ska samarbeta med stöd av ny teknik? Ann-Charlotte Backlund bibliotekarie och sammanhållande länk i projektet berättar hur arbetslaget planerade arbetet.

– Vårterminen 2000 ägnades helt och hållet åt vår egen IT-fortbildning, seminarier, kurser i olika program och träning i att använda datorn som redskap. Av schematekniska och andra skäl fick vi tillstånd att sträcka ut Itis över ett helt år. Seminarier, redovisningar och utbildning fyllde upp tiden. Vi läste böcker och artiklar om den pedagogiska användningen av IT. Grunden till vår hemsida lades upp och vi övade oss i olika grad att kommunicera och dokumentera med hjälp av våra Itis-datorer. Loggböcker skrevs kontinuerligt, olika möjligheter utforskades och anammades eller förkastades, datorer krånglade och åtgärdades och olika förslag till nästa termins elevorienterade arbetssätt undersöktes.

De flesta av lärarna i arbetslaget hade redan tillgång till datorer, men alla hade inte dator hemma.

– En fördel med att skapa ett virtuellt lärarlag är ju att man inte blir så beroende av tider och platser.

Det praktiska arbetet med eleverna planerades in under fem veckor på hösten.

– Vi bestämde oss redan från början att göra en hel del begränsningar: tonvikten lades i de så kallade inriktningsämnena, det vill säga miljö-, estetisk och internationell inriktning. Övriga ämnen kom in som accent, för att vidga perspektivet och ge extra dimensioner åt ämnet.

tid, tid och tid
Vilka är projektledaren Ann-Charlotte Backlunds erfarenheter av arbetslagets Itis-resa?

– Under arbetets gång har vi fått många tillfällen att diskutera och reflektera kring de stötestenar som vi träffat på. Tid, tid och åter tid! Tid för utvecklingsarbete borde ingå i lärares tjänstgöring

Under projektet hoppade också två lärare av på grund av att projektjobbet hamnade i konflikt med ordinarie arbetssätt och arbetsbelastning.

– Itis-engagemanget krävde mycket ”ideellt” arbete av lärarna, och även eleverna kände sig ibland tvungna att ”arbeta över”. Ingen hade egentligen tid att ta hand om det administrativa arbetet, som blir ganska omfattande i ett så här stort projekt med så många medlemmar. Klasserna omorganiserades plötsligt, några lärare fick helt andra elever som inte varit med tidigare. Det tog tid innan dessa elever integrerades i arbetet.

– Det finns en rädsla att släppa loss, både hos lärare och elever. Samhällets meritvärdering måste modifieras, så att även andra resultat än de traditionella betygen medräknas. Betygen och nationella prov är visserligen ett stort hinder för det friare arbetssättet, men vi anser ändå att de är värdefulla mätinstrument. Vi känner av den här konflikten.

Eleverna i avslutningsklasser på naturvetarprogrammen känner stor press på sig. Det märktes inte minst i elevernas synpunkter i projektets utvärdering.

– Ett problem är attityder från eleverna. Det är svårt att motivera dem, de är redan pressade på alla möjliga fronter. Vi fick inte riktigt med oss alla från början i planeringsskedet. En annan nackdel var att vi är för många medlemmar i lärarlaget, det hade kanske varit lättare om man är färre.

Tekniskt trassel, ständiga systembyten, nätavbrott, ombyggnader ställde till det för arbetslaget.

– Just när vi skulle komma i gång med den praktiska delen upptäckte vi att skolan bytt nätverkssystem, med den påföljden att nästan alla datorer måste bytas ut eller ställas om. Mailsystemet var också helt nytt för oss, och alla sådana förändringar gjorde att vi höll på att tappa gnistan totalt! Vi kan fortfarande inte lita på att brev kommer fram, vilket medför att vi får spara alla dokument ”för säkerhets skull”.

resultat att bygga vidare på
Trots tidsbrist, teknikkrångel och administrativa problem visar utvärderingarna att både lärare och elever lärt nytt. Skapat en ny bas att gå vidare ifrån.

Bland de stora fördelarna med att använda informationsteknik att är att har blivit så oerhört lätt att kommunicera och presentera sina resultat, menar Ann-Charlotte. För de elever som också deltagit i Virtueprojektet tillkom möjligheten att föra in sina resultat i en databas och kommunicera med elever över hela världen via e-mail, hemsidor och videokonferenser.

– Fortfarande tycker jag att jag märker ett ganska stort motstånd från både lärare och elever – man vill väldigt gärna ha informationen i bokform, och ofta skriver man ut allt ”för säkerhets skull” – man litar inte riktigt på tekniken. Och visst – det har ju hänt en del tekniska missöden.

I hela Sverige på alla skolor finns det lärare och elever som med entusiasm och seghet besegrar strukturella, tekniska och ekonomiska barriärer i sitt arbete med skolutveckling. Liksom arbetslaget i Uddevalla hör de till vardagens hjältar som ofta kommer bort i den massmediala bilden av skolan.

Bosse Andersson Lerums Gymnasieskola E-Post:bosse.andersson@utbildning.lerum.se