Av:Gunilla Celén
E-Post:gunilla.celén@swipnet.se

Dagbok från en
ITiS-handledare

Det börjar närma sig slutseminarium för arbetslagen och de har det snärjigt just nu att få ihop rapportskrivningen och distribuera till övriga arbetslag.
För de flesta är rapportskrivningen inte några nyheter - det kan man sedan högskoletiden. Problemet är väl snarare att det är ett tag sedan man gjorde det. Närmare bestämt sisådär 20-30 år sedan eller så för en del.

Många vet inte heller om det någonsin ingick i just deras utbildning men kämpar tappert på och sätter sig in i det och gör ett jättebra jobb.

beskriva - hur och vad
Det är ju ingen lätt sak att vara många författare till en och samma text. Ännu svårare är det säkert när man kommer från olika yrkesgrupper med olika erfarenheter av att författa rapporter.

Att beskriva arbetet med eleverna är väl inte några konstigheter, betydligt svårare är att beskriva arbetslagets utveckling. Det är lätt att fastna i tänkandet att det inte är "några nyheter". Problembaserat lärande har man väl hört om förut, det är väl inget man lärt sig just nu. Att jobba ämnesövergripande med tema är ju heller inte direkt banbrytande på mellanstadiet som de flesta av mina "gamla" arbetslag gör.

Så, vad är nytt? Vad ska vi beskriva? "Verkar vi inte mossiga om vi skriver att vi lärt oss att jobba elevaktivt?" undrade någon. "Det försöker vi väl alltid att göra". Det lätt självgoda svaret "man kan aldrig bli fullärd" rullar på tungan men jag säger det inte. Men jag tänker efteråt att de här arbetssätten som bygger på elevernas egen inneboende lust att lära och deras aktivitet ändå är så utmanande för ens organisationsförmåga och kreativitet att man helt enkelt måste utvecklas av bara farten och lära sig själv massor för varje nytt arbetsområde man genomför.

hundra års kompetens
Eleverna lär oss, ju, och tvingar oss på sitt självklara vis att tänka till. Ingen elevgrupp är den andra lik och jag är full av beundran över arbetslagen som klarar både det samt problem av till exempel schemateknisk karaktär.

Datorer har krånglat, datorer har stått på fel ställe, datorer har …helt plötsligt inte funnits på grund av stöld, många i arbetslagen har varit "gröna" på att jobba med datorer. Ändå har arbetslagen lyckats fantastiskt bra med sina elevprojekt. Säkerligen på grund av att de tillsammans i arbetslagen besitter både hundratals år av erfarenhet och kompetens samt ungdomlig, nyutbildad entusiasm. En bra mix, eller hur?

lärtillfälle
Några drog hårt efter andan i oktober när jag visade ett förslag på mall att följa vid rapportskrivning. "Sammanfattning, syfte, diskussion… är det en högskolekurs vi går?" undrade några. Glädjande nog konstaterar många nu att det snarare är en hjälp att ha den strikta formen att följa vid skrivandet.

Det är inte direkt lättare att skriva fritext och heller inte särskilt lätt för dem som ska läsa och opponera på arbetet sedan om de ska behöva leta sig fram till syftena med arbetet. Och oppositionen, hur går den till?

Jag och arbetslagen har tillsammans beslutat att ta fasta på att seminariet är ett lärtillfälle. Det känns inte viktigt att följa en strikt form där opponentgruppen presenterar det andra arbetslagets arbete som det stod i de första direktiven, eller kanske snarare förslagen hur man kan lägga upp slutseminariet som gick ut från högskolan. Som tur är ju inte seminariet grund för godkännande eller examination heller längre utan den saken avgörs av den enskildes engagemang och aktiva deltagande i arbetslagsarbete och elevarbete under hela ITiS-projektets gång. Det känns väldigt skönt. Det är också ett stort stöd att högskolans lärarutbildare som följt oss vid ett par träffar är med även vid sista seminariet.

helhet av delarna
Just min lärarutbildare är för övrigt en verklig klippa att luta sig mot och rådfråga. Hon heter Karin Åberg och har bland annat skrivit boken "Arbetslag i skolan".

Som sakkunnig i arbetslagsfrågor fyller hon en viktig funktion vid seminarierna där hon lyft fram hur viktiga allas roller är i ett väl fungerande arbetslag. Den styrandes förmåga att vara handlingskraftig, ta tag i saker och få dem gjorda balanseras av den stödjande som har hög social kompetens och stöttar alla. Den initiativrika är idérik och vågar pröva nya saker, är ivrig och bjuder på energi och balanseras av den analytiska som har en analyserande läggning och vill informera sig ordentligt innan hon fattar beslut.

Alla har vi förmågor och fördelar som arbetslaget har stor nytta av. Det är en viktig insikt för oss alla som i stunder av hård press på grund av hög arbetsbelastning retar oss på våra kollegor.

Ett bra arbetslag består av alla roller. Jag har aldrig varit mycket för att kategorisera människor och generalisera, men Karins medverkan i våra seminarier har nog fått både mig och andra att tänka till.

Gunilla Celén,
Ljungaskolanskolan, Sävsjö
E-Post:gunilla.celén@swipnet.se