Carina Näslundh
e-post: abcinfo@canit.se

Se och lära av närmiljön

"På vattnet glider små segelbåtar förbi och vi kunde lika gärna befinna oss på landsbygden. Men i bakgrunden inte många kilometer bort skymtar ändå storstaden. In dit skulle det bara ta oss en halvtimme med tunnelbana. Vilka stora miljöombyten vi kan få i Stockholm.”
Johanna, 9C

Det egna rummet, huset, byn, staden, landsbygden som läromedel. En aldrig sinande källa till nya upptäckter och reflektioner. Den närmaste omgivningen innehåller inte bara ljus, värme, social gemenskap, byggnader utan också alla skolämnen. Svenska, samhällskunskap, matematik, slöjd, historia, bild, musik – allt finns samlat i närmiljön.

Fruängsskolan i Stockholm arbetar sedan några år tillbaka med projektet ”Upptäcka närmiljön – staden”, där staden är klassrum och stadsbygden är historiebok.
– Alla ämnen har en självklar plats, det blir inte krystat, säger Dipak Lahiri, bild-ärare och projektledare.

Samarbete a och o
Inom bildämnet visualiseras och sammanställs resultatet av elevernas arbete och tankar. Men på vägen dit har eleverna skaffat kunskap och underlag. Ett arbete som involverar i princip alla ämnen i skolan.
– Det är ett samarbetsmoment som driver på hela skolans utveckling, menar Dipak Lahiri. Och att allt vävs samman är lätt att se. På en bänk i bildsalen står en uppbyggd modell, gjord i slöjden. Förlagan i form av en teckning hänger på väggen. I elevernas skrivna berättelser märks spår av både svenska, historia och samhällskunskap.

Framtidens byggare
Att studera sin närmiljö är också ett sätt att lära sig ett nytt språk. Stadens språk. De olika stadsdelarna med sina hus, centrum med dess byggnader och offentliga utsmyckningar, skolor gator och parker förmedlar olika tiders tecken på byggnadsideal, social samhällsstruktur och miljöhänsyn. Genom att lära eleverna att se det språket arbetar Fruängsskolan med att medvetandegöra och förhoppningvis engagera eleverna i sin närmiljö. Syftet är att höja deras kunskap och medvetenhet om både boendemiljö och det byggdas roll i samhället. Det är de som är framtiden byggare, brukare och beställare av arkitektur. Syftet med projektet är att eleverna ska få: användbara begrepp för att förklara byggnader, närmiljö och sambandet mellan dem, utveckla sin förståelse för närmiljö och förvaltning, möjligheter att skapa identitet i sin hembygd, se olika möjligheter och lösningar på problem för att forma det framtida samhället.

Symbolgeneration
Mycket av elevernas arbete och tankar kring staden kommer till uttryck i de bilder de producerar. Och det är många. Dipak plockar stolt fram mapp efter mapp med bilder och efter en stund är hela bildsalen översållad med elevernas bilder. Oerhört välarbetade, vackra och smått fantastiska bilder. Bilder av den egna stadsdelen, det egna rummet, lägenheten, huset och av Stockholm – staden. Bilder att lära av, för de vuxna.
– Jag fortbildar mig och lär av eleverna hela tiden, säger Dipak Lahiri. En av de saker som är tydlig även för en tillfällig betraktare är elevernas starka känsla för symboler.
– Bilder är fyllda av symboler och koder. De är inte noga med detaljer utan skalar av så mycket som möjligt. Det är lätt att låta sig fascineras av bilderna och de texter eleverna skrivit. De visar på både eftertanke och visioner.

Fyllda av information
Informationssamhället med överflödet av intryck, bilder, information och kunskap och behovet att sålla i detta flöde avspeglar sig i elevernas bilder.
– De har så mycket information i sig. I bilderna skalar de av, förenklar. När alla uppfattar samma koder, behövs inte mycket information i bilden för att få fram sitt budskap.
– De använder också mycket bokstäver i sina bilder. Kombinerar bokstav och bild till nya symboler. Bilden tillsammans med ljudet är en ny viktig färdighet och kommer att få allt större betydelse i framtiden, menar Dipak.
– Vi måste omdefiniera vad vi menar med färdigheter. En stor del av all information förmedlas via bild och ljud.

Ny stadsbild
Intressant är att se hur de uppfattar Stockholm. Den traditionella bilden av Stockholm innehåller till exempel Stadshusets karaktäristiska torn. När Fruängsskolans elever gör bilder är det istället två andra byggnader som står ut. Kaknästornet och Globen.
– Alla lärare undrar varför varenda unge gillar Globen, men den är en del av det nya, tekniken, drömmen om framtiden. En annan plats som har en annan betydelse för ungdomarna är den i Stockholm så omdebatterade plattan, Sergels torg. Där många stockholmare ser en skräpig plats med droghandel ser ungdomarna plattans andra funktion, som träffpunkt och kommunikationsplats. De gillar plattan.

Offentliga rum och privata
Vad är egentligen privat och vad är offentligt? Det är en annan fråga som diskuterats och analyserats i projektet. En fråga om etik, bland annat. I det privata rummet kan vi göra vad vi vill. Det offentliga rummet är anpassat för flera och i det beter man sig inte heller hur som helst, man måste visa hänsyn till andra.
– Vi har ett rumsskifte på gång, menar Dipak Lahiri. För oss vuxna är det privata rummet hemma, i det egna hemmet. För ungdomarna är det privata reviret utökat till att också innefatta det egna närområdet.
– I det privata rummet kan vi skrika och härja och bete oss som vi vill. Ungdomarna ser hela stadsdelen som sitt privata rum.

Företagsamhet
Under arbetets gång har projektet ”Upptäck närmiljön – staden” fått mycket uppmärksamhet och också deltagit i ett antal utställningar, bland annat på nyöppnade Arkitekturmuseet och på Historiska museet i Stockholm, men också lokalt på postkontoret och biblioteket. Alla utställningar har varit ett sätt att visa upp arbetet, men det har självklart också bidragit till att öka elevernas motivation, och gett dem en ökad tillit och tilltro till sig själva och sin egen förmåga och betydelse.
– De har lärt sig företagsamhet och att jobba mot en beställare. Att ha en beställare inblandad som ställer krav på att tider hålls, ger förutsättningar när det gäller teknik, utrymme är inte helt självklart i skolan, vare sig för lärare eller elever. För eleverna har det bland annat inneburit att de fått lära sig att de kanske inte hinner göra färdigt allting själva. De måste samarbeta, och om Anna är upptagen med en specifik uppgift kanske någon annan får gå in och lägga sista handen vid hennes bild.

Projektet uppbyggnad
I projektet medverkar elever i årskurserna 6- 9 vid Fruängsskolan tillsammans med sina lärare och utomstående arkitekter samt fotograf och filmare. Eleverna tränar på närmiljöns språk och budskap, genom att i mindre grupper utforska, iaktta, ställa frågor och använda sin skolkunskap, göra stadsvandringar och studiebesök beskriva närmiljön, dess historia, levnadsvillkor, verksamheter och fysiska uttryck, samla material från arkiv, museer och bibliotek. berätta och göra tydligt genom foto, film, teckningar, uppmätningar, modellbygge, ljudupptagningar, beskrivningar, teckningar och målningar, IT används i stor utsträckning för att ställa samman och presentera, men också för elevernas ändringsförslag (fotomontage, datorritning med mera). redovisningen Eleven ska redovisa muntligt och med hjälp av datorn de bilder som han eller hon har valt ut. Därefter berätta om varför hon/han valde just dessa miljöer. Hur upplever andra elever i klassen samma område? Vad har de kommit fram till och skapa dialog? De berättar också om processen, till exempel om de fick nya infallsvinklar under arbetets gång.

Dynamiskt läromedel
Resultatet av projektet ska bli ett läromedel med bland annat multimediepresentation på cd-skiva och Internet, tidning och lärarhandledning. Att projektet ska utmynna i ett läromedel som kan användas och vidareutvecklas både på den egna skolan och av andra är en viktig del i projektet.
- Hur ska vi skapa kunskap av det vi gör i skolan? Med IT har vi fått enorma möjligheter att bland annat utveckla läromedel. Resultatet för Fruängsskolans del blir bland annat en egen forskningsdatabas, för både lärare och elever.

Lärare lär
Att arbeta i projekt med så mycket eget utforskande och samarbete med institutioner och fackmän inom olika områden innebär ett lärande över gränserna.
- Projekttanken är ett bra instrument för lärande för lärare, anser Dipak Lahiri.
- Att komma ut i andra miljöer och träffa andra människor med specifika yrkeskunskaper ger en helt annan kunskapskälla. Det blir en ny form av lärande. Samarbetet med utomstående fackmän bland annat arkitekter och filmare har också gett Dipak en ny syn på konfliktlösning. För konflikter blir det, med så många människor inblandade i ett teamarbete är det oundvikligt att de kommer och förmodligen inte heller önskvärt att det uteblir.
- Man måste ta tag i konflikterna. Det är enda sättet till utveckling. Nyskapande kräver konflikt, menar Dipak Lahiri. I början var ett tjugotal lärare involverade, nu är det inte fullt så många. Det är komplicerat att pussla ihop olika villkor i olika ämnen, och luckor i schemat när alla kan träffas och planera tillsammans. En ytterligare effekt av projektet är samarbete och utbyte med andra, både andra skolor, museer, fackfolk, universitet och forskningsvärlden, både i Sverige och utomlands. Fruängsskolan har presenterat sitt projekt i många olika sammanhang. Nu senast på en internationell konferens på högskolan i Falun/Borlänge.
- En liten skola som vår blir inbjuden att presentera våra tankar p en internationell konferens, säger Dipak Lahiri. Man blir lycklig när man får sådan respons.

Carina Näslundh
e-post: abcinfo@canit.se

mer.information
På Fruängsskolans hemsida finns mer information om projektet:
www.fruangenskola.stockholm.se
Dipak Lahiri har e-post: dipak.lahiri@fruangenskola.stockholm.se
tfn: 08-603 33 60