Sören Kirkegaard, den danske filosofen, död för 150 år sedan, var en man för vår tid. I en tid där unga människor
ställs inför allt fler öppna valsituationer, inklusive skolval och grenval. I en tid där också kön blivit ett val, berör hans
etiska resonemang vardagens människor. Långt före sin samtid ställde Kirkegaard människans livsval som en central
fråga i sin första skrift, som hette just ”Antingen – eller”.
I Kirkegaards klarsyn ryms också en insikt om den andre, om pedagogens möte med eleven. ”När man verkligen
ska lyckas att föra en annan människa till ett bestämt ställe måste man först och främst passa på att finna människan
där hon är och börja där.” Perspektivet blir levande när vi ser våra fem elevteam från skandinaviska gymnasier i
framkant presentera hur de arbetar i sin skolvardag på BETTs scen . De presenterar på flytande välformulerad engelska
inför en fyrahundra-hövdad skara av andäktigt lyssnande ledare och lärare från ett trettiotal länder.
Här står de. Dagens teknik är en självklar resurs, det medium i vilket lärandet utspelar sig. De visar
upp och reflekterar över sitt lärande.
Många elever har kommit längre än vi trott. Med professor Stephen Heppells ord, så ”har vi gått
från lärande för elever, genom lärande med dem till att utrusta dem som reflekterande praktiker som
själva driver, äger, sitt lärande”. Det engagemang vi ser på scenen, springer ur ägandet av det egna
lärandet. Elever mitt i samtiden inspirerade av utmanande uppgifter.
En utmaning är naturligtvis att skillnaderna växer, också mellan de ungdomar som lär sig
erövra de moderna verktygen och de som inte gör det. De som känner att de äger sitt lärande
och sin framtid, och de som inte gör det. Ett av många skäl till att skolan måste arbeta med
de moderna verktygen. Att skapa likvärdiga förutsättningar för alla elever är något ingen
skola kan bortse ifrån. Det är inget val för skolan, det står i styrdokumenten.
När vi i höstas delade ut Guldäpplen blev det tydligt att de fyra lärare som vann priser
hade det gemensamt att de lärde av sina elever. Att de utifrån elevernas situation och intressen
och utifrån sitt eget djupa kunnande om ämnen och kursplaner, hittade växandets
punkter. I stället för att förbjuda mobiltelefoner utmanar de elever att lära sig använda
dem för sitt lärande, i samspel med klassen och läraren. Med förinspelade genomgångar
eller annat material. Med kamrater förbereder elever sig inför prov och genom samspel via
Facebook reder de ut frågor parallellt med inläsning, så som flera av gymnasiegrupperna
beskrev. Via nätet tar elever del av lärares kommentarer till inlämnade uppgifter.
Detta leder givetvis till elevkrav på att även utvärdering och prov ska göras i autentiska
arbetsmiljöer, där svar på enkla frågor finns nåbara via nätet – och där prov och uppgifter testar
andra, viktigare kognitiva förmågor än rena minneskunskaper. Krav som eleverna mycket
riktigt ställer i diskussionen.
Vi har anledning lyssna på professor Ola Erstad när han efterlyser fokus på att fortsatt
utveckla framtidskompetenser i ställer för en skola inriktad mot att ”lära för proven”. Vi har
anledning lyssna på Valerie Hannon, expert hos OECD och tidigare brittiske premiärministern
Tony Blairs innovationsgrupp för skola, när hon talar om en pågående transformation av
skolan, där det kollegiala samspelet och lärandet är en kraft i utvecklingen, i en skola där man
arbetar med framtidskompetenser.
Allt sammans röster du möter på Framtidens lärande – nästa steg, den 10-11 april i Stockholm.
Datorn i Utbildningen nr 1-2014. Artiklar ur Datorn i Utbildningen är copyrightskyddade ©. De får användas för enskilt bruk. I övrigt får de enbart spridas efter överenskommelse med redaktionen. Vill du ha hela numret på papper, sänd en
beställning via detta system!