Av: Alvar Löfskog
E-post: alvar.lofskog@kau.se
Karlstad universitet,
fd ordförande i föreningen Datorn i Utbildningen

- Föreningen skulle etablera sig som en mer synlig aktör på den nationella arenan

ITiS var en fin satsning på kompetensutveckling för skolans verksamhetsutveckling med integrering av IKT. Men verksamhetsutveckling måste vara en ständigt pågående process.

Att de mest uppblåsta IT-bubblorna spruckit skall vi nog bara vara tacksamma för men samtidigt vaksamma på att de inte får dra goda tillämpningar med sig i fallet. Risken för att den berömda pendeln skall slå för hårt åt andra sidan innan den vänder tillbaks skall inte underskattas.
Varje skola och varje arbetslag har sin profil och sin plan för verksamhetsutveckling vilket gör generella utsagor svåra men i den pedagogiska utvecklingsprocess som nu pågår tror jag att fortsatt stöd för den handledande lärarrollen är viktig. Likaså menar jag att integrationen av formerna för samverkan både med skolans eget bibliotek liksom andra informations och kunskapskällor utanför klassrummet är av största vikt. Utvecklingen och implementeringen av metoder och former för denna utveckling kommer att bli centrala. Fortsatt utvecklingsarbete när det gäller mentorskap kan visa sig fruktsamt.

Behov och efterfrågan
Föreningen Datorn i Utbildningen arbetar ju med två verktyg - tidningen och konferenserna. Tidningen är ett viktigt instrument som jag tycker har förnyat sig både till form och innehåll och utgör en väsentlig, kanske den mest väsentliga, arenan för erfarenhetsutbyte och information för dagens skolutveckling med hjälp av IKT. Om tidningen även framgent lyckas hålla samma utvecklingstakt ser jag inget problem med dess fortsatta existens och betydelse för svensk skolutveckling.
Det andra instrumentet är den årliga nationella konferensen som ibland haft nästan 1 000 deltagare. Att leva som man lär är inte lätt men att rekommendera. Att arrangera stora konferenser som erbjuder deltagaren ett interaktivt engagemang är inte lätt. Den ökande andelen workshops, "hands-on" och möten i intressegrupper till trots blir det bestående intrycket att det är föreläsningen som dominerar. Man skall emellertid inte underskatta det som sker parallellt med det officiella programmet.
Vi vet alla att mötet mellan individer på pauser och i anslutning till en god middag, gärna med viss underhållning, kan vara nog så värdefullt. Jag tror alltså att det trots ekonomsikt kärvare tider både finns ett behov och en efterfrågan av sammandragningar på nationell basis - ett behov som Föreningen Datorn i Utbildningen även fortsättningsvis kan tillgodose. Formerna skall naturligtvis ses över där de interaktiva inslaget tillåts öka ännu mer men vi skall säkert inte helt lämna informationen om det goda exemplet i föreläsningsform.

Regionala aktiviteter
På flera orter som anordnat nationella konferenser har det bildats en regional förening som bär arvet vidare. I Karlstad har vi anordnat ett antal workshops inriktade på utökad kunskap i att använda de vanliga verktygen för IKT-stöd i inlärningen blandat med föreläsningar som redovisar andras erfarenheter.
Denna samverkan mellan lokala/regionala aktiviteter och nationella samlingar tror jag erbjuder en god mix. På platser där det saknas lokalförening borde man antingen bilda en eller uppmuntra andra aktörer att etablera sig. Om de nationella konferenserna inskränkte sig till att ske vartannat år skulle säkert den lokala/regionala aktiviteten öka. Speciellt under året utan nationell konferens borde FDiU ta ansvaret för att man på en plats kan finna det samlade utbudet.

Nationella konferenser
De nationella konferenserna kan bidra till att lyfta blicken över och bortom den nära horisonten. Kanske skall man renodla så att de nationella konferenserna tar de stora perspektiven i form av föreläsningar, eventuellt med efterföljande gruppdiskussioner och de mer interaktiva övningarna överlåtas till de lokala föreningarna. Erbjud gärna nybildade intressegrupper ett fortsatt liv i form av datorkonferenser helst också med en engagerad ordförande. Jag vet att det inte är lätt att få sådana erfarenhetsutbyten livaktiga men menar att man inte får ge upp.
Nästa nationella konferens kunde fokusera problemorienterat lärande, handledning och mentorskap. Sedan måste man känna av intresse och behov inför varje ny konferens.
De lokala/regionala konferenserna kan innehålla både inslag av information om och träning på de vanliga redskapen för informationssökning och resultatsammanställning/ publicering med anknytande pedagogiska och didaktiska diskussioner.
Med en förändrad inriktning på FDiU, som medför längre intervall mellan de nationella konferenserna, kanske föreningen skulle etablera sig som en mer synlig aktör på den nationella arenan med krav på att vara remissinstans i för skolan viktiga frågor.