Av: Carina Näslundh,
E-Post: carina.naslundh@canit.se

Samtal om framtida läromedel och lärmiljöer:
Gemensam upptäcktsfärd

Visst kommer informationstekniken att bidra till en revolution i skolan. Men det är en revolution som går stegvis för att så småningom förändra vårt förhållningssätt till lärande, till elev- och lärarroll och till skolans plats i samhället. Vi är på väg mot det flexibla, nyfikna, skapande och nätverkande lärandet.

När Datorn i Utbildningen inbjöd till ett rundabordssamtal om framtidens digitala läromedel och lärmiljöer utkristalliserades nyckelorden snabbt: gemensamt lärande, nya världar, nyfikenhet, skapande, flexibla miljöer och personlig utveckling.

Det var sex personer med stort intresse för och lång erfarenhet av lärande och nya medier som samlades en januarikväll i Stockholm för att samtala om framtidens läromedel och lärmiljöer: Niklas Forslund, tidigare lärare numera kreativ chef på produktionsbolaget Paregos, som bland mycket annat producerat lärspel för skolor åt Totalförsvaret. Ulf Söderström, programmet för media, estetik och pedagogik på Dramatiska institutet och som under många år arbetar med film, teater och nya medier. Henrik Ahlén som leder lärstudion vid forskningsinstitutet Interactive Institute och med ett förflutet som producent av multimedia och utbildningsprogram. Stewe Gårdare från Lärarhögskolan i Stockholm som nu arbetar med att skapa en forskningsmiljö för Lärarhögskolan i samarbete med Interactive Institute. Bosse Andersson, IT-samordnare, lärare i marknadsföring och kommunikation på Lerums gymnasieskola. Samtalsledare var Peter Becker, chefredaktör för Datorn i Utbildningen som också leder forskningsstudion för upplevelse och förståelse vid Interactive Institute.

nätverk för lärande
Henrik Ahlén:
– Jag tror att nätverkandet är nyckeln till utveckling. Tidigare läromedel både böcker och de första multimediala produktionerna var enanvändarprogram som kan vara bra på många sätt, men nätverkandet både vad gäller datorprogram och elevernas sätt att kommunicera innebär att man kan utveckla sitt eget lärande tillsammans med andra.

Niklas Forslund:
– Man kan ju se att det går en trend i modeord, multimedia, flexibelt lärande, kollaborativt lärande, men ett som kommer allt mer är community där allting vävs samman, öppna lärsystem, med samarbete och verktyg för eget skapande. Lärandet, upplevelsen, underhållningen allt växer ihop, och med möjligheten att skapa själv.

Bosse Andersson:
– Mitt arbetslag och våra elever publicerar i dag allting öppet på nätet. Alla ser vad andra gjort, kan lära av varandra, kan samarbeta. Föräldrarna kan se vad vi gör i skolan. Med utbyggda communities, eller lärgemenskaper, vidgas det egna fysiska och virtuella klassrummet och det blir lättare för eleverna att själva hitta andra att samarbeta med på andra platser.
– Redan de möjligheter som finns i dag, de sociala IT-verktygen, har gett mig som lärare möjlighet att tala om, och börja uppnå målformuleringarna i läroplanen, att elever lär på olika sätt, att man ska utgå från var och ens resurser. Tekniken innebär att jag som lärare kan sköta mitt uppdrag bättre.

självständiga elever
Bosse Andersson:
– Eleverna blir självständigare med den nya tekniken. De har sin dator, sin mobil, de har sitt eget revir där eleven styr själv. De skapar sin egen skola och de har många kontakter. På min skola sitter eleverna just nu mycket med Lunastorm. En svensk community, med 800.000 registrerade användare varav 600.000 senaste halvåret, enligt statistiken. Där träffar de kompisar, chattar. Det finns också intressegrupper kring hästar, religion, historia, men mycket av tiden är snack.

Ulf Söderström:
– Barn och ungdom har en sorts egen värld och får en styrkt egen identitet där. Vi pratar bara om kunskap och inlärning, aldrig om deras personlighet. Barn växer med IT i vettigt sammanhang. Och det är personlighetsstärkande att ha verktyg som hjälper till att bygga en egen identitet.

snabbspolning och fragment
Peter Becker:
Det är en möjlighet, men också en svårighet att de gamla formerna och de gamla läromedlen inte rymmer att eleverna styr och har andra kunskapskällor.

Bosse Andersson:
– Jag har funderat kring det här med att hoppa, och interaktivitet, och det blir inget sammanhang. När jag som vuxen ser en film ser jag från början till slut. Men ungdomarna de snabbspolar, oavsett om det är film, datorn eller digitala läromedel. De söker det som är intressant för dem. De väljer själva, är mer kritiska. Styr själva.

Henrik Ahlén:
– Jag tror att det är en störning för skolan som organisationsform. Jag håller helt med om att IT är en av de viktigaste saker som hänt för att möjliggöra individens personlighetsutveckling. Det blir allt tydligare att individualisering är en trend i hela samhället. Och behovet av ständig valfrihet som hela tiden bejakas av IT-världen, det fungerar inte riktigt i den traditionella skolan, det blir en friktion.

Stewe Gårdare:
– Vi pratar om att skolan är hotad och jag tror att skolan, som allt etablerat, måste vara hotat. Det jag upplever som en form av inre hot nu är elevernas makt. Eleverna beter sig inte som de alltid har gjort, de har en mängd erfarenheter, de kan en massa saker inom en mängd områden. Den kraften måste man utnyttja, för att de ska ta ansvar, för att de ska lära varandra, det gäller att sätta verktygen i händerna på eleverna, ge dem möjlighet att arbeta.
– Skolans roll blir ny. Man är fragmentiserad när man kommer till skolan. Skolan måste stå för defragmentisering, skapa strukturer, skapa sammanhang för att förstå världsbilden och det är personlighetsutveckling.

Ulf Söderström:
– Vad vi på Dramatiska institutet funderar över när vi talar om samspelet mellan media, estetik och pedagogik är att vi gestaltar och skapar, men också stannar upp och reflekterar, synliggör våra tankar och får respons på dem. Och det är fantastiskt med de nya medierna att det finns en sådan enkelhet att nå dit.

Spel och lärande
Niklas Forslund:
– Gör man bra interaktiv utbildning är deltagaren skapande. Det är i skapandet man lär sig. Vi har länge haft ”Lek och lär”-program för de yngre, nu förs det tänkandet över till en äldre målgrupp och till vuxna. Det fungerar.

Bosse Andersson:
– Om jag var historielärare skulle jag använda spelet Civilization, för samhällskunskapen finns till exempel Sim City. Jag tror inte heller på att eleverna ska sitta själva och spela, hellre många elever och en dator. Låta eleverna tolka vad som händer och så går man som lärare in och resonerar illustrerar och försöker göra begripligt.

Niklas Forslund:
– Spel och lärande går definitivt att förena. Att använda berättelsen eller spelpedagogiken som en del i att skapa motivation och fokusering det kan vara en av drivkrafterna och sedan har man en annan modul där man förklarar det innehåll man vill ha ut oavsett ämne. Och sedan den kommunikativa, kreativa plattformen.

Peter Becker:
Men är det inte viktigt att vi pratar om användningen av spel i digital form i undervisningen. Om man bara sätter eleverna med spelet, då håller det några minuter. Det vill säga spel i sig kan vara värdelöst eller oerhört värdefullt beroende på hur man använder det.

Henrik Ahlén:
– Samma sak händer på företag, skickar man bara ut program så körs det ett par minuter och sedan är det inte mer.

Ulf Söderström:
– Styrkan och den stora möjligheten med de nya läromedlen med digital teknik och kommunikation är att vi kan gestalta situationer som vi inte kommer åt på annat sätt. Och det är spännande. Vi kan få en fördjupad förståelse för stadsplanering, befolkningstillväxt hur ska man få människor att förstå någonting om demokrati. Det går att bygga in målkonflikter där eleverna är tvungna att ta ställning. Här tillför vi något nytt som är svårt att komma åt på annat sätt. Det tycker jag är en utmaning för framtidens läromedel.

nyfiken, kommunicerande skola
Peter Becker:
Hur ser skolan ut om fem år. Vilka är milstolparna?

Bosse Andersson:
– Vi har en större helhet i undervisningen. Eleverna är mer producerande än i dag, har fler och bättre verktyg för sitt lärande. Det skapar också flexibilitet för mig som lärare, möjlighet att reflektera tillsammans med eleverna. De elever som har svårt att läsa och skriva kan använda andra uttrycksmedel. De duktiga eleverna fixar vilken skola som helst, men de svaga eleverna kan få utrymme att växa med hjälp av ny teknik.

Ulf Söderström:
– Då har vi en skola som har återupprättat nyfikenheten, både elevernas och lärarnas. Hur kan jag inte säga, mycket av det vi pratat om leder åt det hållet. – Skolan måste återfå, hitta sin plats i samhället, där har det hänt mycket negativt, skolan är inte en samhällsangelägenhet längre, den är bara en skola och där informationstekniken också kan vara en stark drivkraft för att återupprätta skolan som en central plats i samhället.

Henrik Ahlén:
– Om fem år kan eleverna ta vara på sin nyfikenhet på ett annat sätt. Det tas mer hänsyn till lärstilar, och inte bara per individ, utan per individ och ämne och intresse och humör. Och där är IT-läromedel en nödvändighet om det ska fungera. En annan sak jag hoppas är att kommunikationen mellan lärare och elever och föräldrar är mycket mer intensiv. Det går att göra mycket mer på det området redan med den teknik som finns i dag.

Stewe Gårdare:
– För hundra år sedan hade vi ett urval av kunskaper som fanns i form av läromedel. I dag måste vi ge kunskaper om urvalet. Det är en annan kunskap.
– Vi kommer att lära oss allt mer utanför skolan, använda samhället som skola och där kommer tekniken att erbjuda oerhört många nya möjligheter de närmaste fem åren. Jag tror att den största revolutionen egentligen är ganska liten, ganska osynlig, för det handlar om attitydförändringar hos lärare och elever som plötsligt börjar upptäcka detta och ta det i anspråk. Och i dag är det ju faktiskt inget dramatiskt att jobba ihop med en skola i Kina, världen finns här. De är inte de här stora skrämmande förändringarna utan mer en långsam revolution som är ganska stor.

Niklas Forslund:
– Skolan om fem år måste ta tillvara på elevernas nyfikenhet, måste ha en annan position i samhället, annars befinner vi oss i kris. Ur mitt perspektiv är jag säker på att interaktiva läromedel om fem år kommer att vara oerhört mycket bättre än de som finns i dag. De kommer att integreras med skalprogrammen, kommer att tillåta mycket mer av samarbete och med ett berättande, en upplevelse, i sig som gör att man kan få en flexibilitet i lärandet.
– Communities är en realitet, oavsett om vi jobbar med produkter för skolan eller företag går alla tankar åt samma håll, att simulera, att skapa hela upplevelser. Du går in i en värld och kommunicerar och lär dig. Via 3G-telefon, tv, dator har vi tillgång till informationen, kunskapen. Undrar jag över en sak kan jag kliva in i en värld där det finns andra människor som just nu funderar över samma sak. Och det öppnar oerhört spännande perspektiv.
– Då tror jag att vi kan få det livslånga lärandet som vi pratat om så länge. För lärarna är det egentligen fantastisk möjlighet som öppnar sig, det som vi idag definierar som skola är en oerhört spännande plats.

Carina Näslundh,
E-Post: carina.naslundh@canit.se