Av: Ola Svärd
E-Post: ola.svard@telge.kth.se

Du sköna nya värld.........

Materia, liv, själen - här har vi hörnpelarna i modern vetenskap. Åtminstone om man får tro Michio Kaku, professor i teoretisk fysik i New York och en av de forskare som i dag istadigt fortsätter Einsteins ansträngningar att skapa "en teori om allting" -
en liten nätt uppgift.

Hittills har Kaku mest skrivit facklitteratur om sin egen skapelse - strängteorin inom kvantfysiken - men i sin nya bok "Visions" har han sällat sig till prognosmakarna inom teknik och vetenskap och ger sitt eget scenario av de kommande hundra åren.

tre revolutioner
För Kaku är 1900-talet liktydigt med tre vetenskapliga revolutioner - kvantfysiken, datortekniken och biogenetiken. I "Visions" beskriver han utvecklingen av dessa tre och vilken framtid som kan extrapoleras ur dem. 150 vetenskapsmän ur olika läger har bisträckt honom, och resultatet är mäktigt i både täckning och djup. Visst går det att läsa boken från pärm till pärm, men sundast är nog att njuta den i måttliga doser, annars föreligger risk för överhettning i hjärnstammen!¨

Kaku tror på en snabb och i huvudsak positiv teknisk utveckling som främst kommer att ha sin grund i kraftfulla synergieffekter mellan de tre revolutionerna. I samverkan kommer de att accelerera kunskapsutvecklingen så att vi snart kommer att kunna manipulera materia, liv och intelligens efter egen önskan och på ett förhoppningsvis kreativt sätt. Stora krav kommer alltså att ställas på framtida vetenskapsmän - eftersom kunskapsområdena kommer att sammansmälta måste man vara expert på data, kvantmekanik och biofysik, allt på en gång! För hur ska vi till exempel annars kunna manövrera de organiska molekyler som utgör framtidens datorer?

tänkande maskiner
I bokens första del som beskriver datorrevolutionen visar sig Kaku ha den i branschen traditionella uppfattningen, det vill säga tänkande och medvetna maskiner blir verklighet om något halvsekel och gränsdragningen människa - maskin blir allt diffusare.

Datorkraften fortsätter att följa Moores lag, det vill säga en dubblering av beräkningskapaciteten knappt vartannat år, och kvantdatorn kommer inom några årtionden att lösa de flesta beräkningar och simuleringar på nolltid. Riskerna att de datorer vi bygger samhället på löper amok är uppenbara och blir en av de största utmaningarna att bemästra.

manipulera livet
Den andra stora revolutionen, den biomolekylära, kommer snart att ge spektakulära resultat. HUGO-projektet, som går ut på att kartlägga vår genetiska kod, blir fullbordat om bara något eller några år, och därefter kan vi manipulera livet som vi vill.

Kvantrevolutionen slutligen, kommer att lösa upp energiproblemen genom tämjd fusionskraft och solceller i överflöd. Konstruktioner som använder antimateria kommer till sist att göra det möjligt för oss - vilka är vi då förresten? - att flytta härifrån och beställa rum på mer spännande ställen i universum.

pejl på situationen
Kakus uppfattning är inte unik. Det speciella med honom är han har sådan oerhörd pejl på naturvetenskapens totala situation idag. Han verkar läsa allt, och kommenterar allt från obetydliga papers till tunga avhandlingar. Sådant imponerar - han har verkligen tagit reda på det väsentliga för att kompetent kunna göra vederhäftiga prognoser för vårt nya sekel. Och Kaku tecknar alltså ett scenario som är mycket likt andras i genren. Och eftersom de flesta av hans prognoskolleger i likhet med honom själv är vetenskapsmän med en obefläckad renommé och med ambitiös och ansedd forskning bakom sig, kan vi inte bara vifta bort deras förutsägelser.

framtidstankar
Och när jag lägger undan Kakus bok i den inte så lilla bokstapeln på skrivbordet med framtidsscenarior i det gryende tredje årtusendet, då tränger sig en iakttagelse fram. Egentligen handlar allt i dessa böcker om tre teman.

För det första tycks människan gilla teknik. Det finns en väldig drivkraft att söka nya tekniska verktyg och hjälpmedel och att acceptera dem när de väl utvecklats. För det andra förefaller intelligens av mänsklig typ möjlig inte bara i hjärnan, utan också i syntetisk materia, till exempel datorer och i maskiner. För det tredje är relationen människan - teknik ett exempel på tvärvetenskap.

Vart och ett av dessa teman rymmer i sig en värld av frågor, av överväganden, av uppfattningar som tillsammans bestämmer hur vi ser på tekniken.

Finns det till exempel en spontan benägenhet hos människan att söka nya tekniska verktyg och att acceptera dem när de väl utvecklats - ja, då lär det aldrig bli bara rationella motiv som styr utvecklingen, då lär innovationer komma före behov, då lär teknik komma föra etik.

På liknande sätt bestämmer ens inställning till om intelligens är möjlig i artificiella strukturer ens engagemang och agerande när det gäller teknikutvecklingen. Värderar man det unika och okränkbara som det avgörande kännetecknet på mänsklig intelligens får man säkert andra tekniska preferenser än om man betraktar intelligens som en normal, oundviklig konsekvens av komplex organisation.

tvärvetenskap utan status
Och så området människa - teknik som exempel på tvärvetenskap. Självklart handlar det här om många vetenskaper - teknik förstås, men också matematik, fysik, kemi, biologi, psykologi, sociologi, etik, varför inte religion. Detta är inte problemet - problemet är den status och ställning tvärvetenskapen har idag.

Allt som bara flyktigt för tankarna till tvärvetenskap har en bismak av icke-vetenskap. Och visst - en del dålig forskning, kanske inte så lite heller, har utförts i tvärvetenskapens namn. Men mycket utmärkt forskning också.

Det viktiga är inte här om tvärvetenskapen håller samma kvalitet som övrig forskning, det viktiga är att många anser att den är tvivelaktig. Därmed kan också forskningsområdet människa - teknik som tveklöst är tvärvetenskap få sämre möjligheter att utvecklas. Det kan hamna i kläm, det kan glömmas bort, det kan medvetet marginaliseras. Det kan finnas en osäkerhet om de metoder som kan och bör användas.

Det kan hända att ingen tar ansvar. Och då löper vi risken att teknikutvecklingen inte granskas på ett adekvat sätt utan lever sitt eget liv okontrollerat.

den som lever får se
Ur mina tre teman drar jag följande slutsatser: Kanske har människan en tendens att kritiklöst tycka om och acceptera teknik. Kanske kan denna teknik medföra att vi kan komplettera hjärnan med artificiella material som drastiskt ändrar dess funktionssätt. Kanske kan vi skapa syntetiska hjärnor som fungerar som våra.

Och - kanske utvecklas denna teknik tvärvetenskapligt, med metoder som många rynkar på näsan åt, och som därför blir mindre påpassade än traditionella.

Jag tycker vi måste begrunda detta scenario. Erkända och inflytelserika vetenskapsmän förutspår i stor samstämmighet ett fullständigt annorlunda samhälle om några årtionden. Kanske har de fel. Kanske har de rätt. Den som lever får se - kanske med näthinneinplantat och syntetisk nervimpulsförstärkning.

Ola Svärd
E-Post: ola.svard@telge.kth.se